Dr. Jekyll & Mr. Hyde

Jag har läst originalversionen av boken Dr. Jekyll & Mr. Hyde (ursprungliga titeln: The Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde) av författaren Robert Louis Stevenson.

Boken är skriven i slutet av 1800-talet, under den senare delen av Romantiken. Det är en skräckromantisk berättelse där samhälle och politik nästan inte nämns alls utan fokus ligger på tankar och känslor.

De första åtta kapitlen är skrivna i tredje person, med advokaten (Mr. Utterson) i fokus. Kapitel nio - Doktor Lanyons berättelse - är i första person och beskriver ett märkligt brev Lanyon mottagit (av Dr. Jekyll). Det kapitlet förklarar lite mer om vad som har hänt Dr. Jekyll under bokens gång, men det tionde och sista kapitlet – Henry Jekylls fullständiga redogörelse – får man hela historien förklarad av Dr. Jekyll själv.

Det är intressant hur författaren valt att skriva historien med fokus på Mr. Utterson (som är en vän till Jekyll) istället för ur Dr. Jekylls perspektiv, vilket man kanske inte förväntar sig när man hör talas om boken.

Boken handlar om Dr. Jekyll som uppfunnit en dryck som kan få hans onda sida att anta en egen gestalt. På dagen kan han vara Henry Jekyll och på natten Edward Hyde för att kunna ägna sig åt sina nöjen - som han inte kunnat uträtta som Henry Jekyll - på nätterna. Hyde är rakt igenom ond, opåverkad av Jekylls välvilja och på gränsen till omänsklig, men Jekyll är fortfarande i stort sett sitt gamla jag. 

Han skaffar ett litet hus där han kan hålla till när han är i sin andra skepnad och säger till sin personal att han är välkommen att komma och gå som han vill – han skriver till och med in i sitt testamente att om något skulle hända (att han dör eller försvinner) så ska hans ägodelar lämnas åt Edward Hyde.

Efter ett mord på en gammal man väcks starka misstankar mot Hyde och Jekyll beslutar sig för att motstå frestelsen att svälja drycken och genomgå förvandlingen för alltid. Nu har han lagt Hyde åt sidan och ska gottgöra allt ont han gjort för att rena sitt samvete, är vad han intalar sig själv. Men det går inte som han tänkt sig, en dag vaknar han upp i sitt sovrum som Hyde och inser att han inte längre är kapabel till att bestämma över när förvandlingen ska ske.

Detta leder till att han låser in sig på sitt arbetsrum och slutar träffa folk.

Den före detta välvilliga Henry Jekyll som alltid hjälpte alla och var på gott humör, hade ersatts av en blek och mager, tystlåten person som bara steg utanför tröskeln till rummet för att ta in måltiderna hushållerskorna ställt fram åt honom.

Det är här advokaten Mr. Utterson kommer in i bilden. När Jekyll plötsligt tar avstånd från allt och alla börjar Utterson och de andra i Jekylls närhet oroa sig för honom. De tror till slut att han blivit mördad, av ingen mindre än den där obehagliga typen Edward Hyde, som redan innan var ogillad av alla och som egentligen är Henry Jekyll själv – men det har ingen förstås någon aning om.

Jag hade hellre läst hela historien ur Jekylls perspektiv istället för bara ett förklarande kapitel på slutet. Det blev snabbt ganska segt att läsa om Mr. Utterson och det kändes som att inget riktigt hände förrän i den senare delen av boken, trots att man faktiskt visste att saker hände.

Man kan säga att jag tycker väldigt mycket om idén till berättelsen, men mindre om genomförandet.

Jag vill inte säga att boken är dålig, för det är den inte, men jag gillade den inte så mycket som jag hade trott att jag skulle göra.

Jag rekommenderar den här boken om man föredrar intressanta historier mer än händelserika, om man är intresserad av psykologi och om man vill läsa något lite svårare. Boken är till synes ganska tunn med sina 95 sidor – efterord med fakta om författaren inräknade – men språket är gammalmodigt med ganska långa meningar och ibland fick jag läsa om ett stycke flera gånger innan jag förstod vad jag läst (ingen bok för väldigt tankspridda människor alltså).

Boken har flera gånger filmatiserats och jag såg en från 1955. I den filmen visas inte Dr. Jekylls förvandling så som det beskrivs i boken, men det kanske inte är fullt så lätt att filma en sådan förändring med den tidens teknik. Berättelsen bygger också mycket på hans känslor, vilket inte kunde visas så bra i filmen - vilket i sin tur ledde till att den blev ganska tråkig att se på.

Boken utspelar sig i London under 1800-talet och i jämförelse med Oliver Twist tillhör karaktärerna i Dr. Jekyll & Mr. Hyde de rika kretsarna i staden. Eftersom båda böckerna utspelar sig under samma tidsperiod – trots att de inte är skrivna samtidigt – får man bilden av London både genom de rikas och de fattigas ögon. De stora skillnaderna mellan samhällsklasserna märks tydligt, till exempel har Henry Jekyll råd med både tjänstefolk och laboratorieutrustning medan Oliver inte ens har råd med mat för dagen.

Böckerna är dock ganska svåra att jämföra med tanke på att Charles Dickens hör till realismen och Robert Louis Stevenson till romantiken.

Budskapet med boken är att alla människor har goda och onda sidor inom sig, och att det inte är någonting man ska försöka att styra – för det kan man inte. Jekyll ville kontrollera sina sidor för att få mer strukturerat liv, men det slutade bara med att det onda tog överhanden och allt gick överstyr.