En liten prinsessa

Jag har läst klassikern "En liten prinsessa", skriven av Frances H. Burnett.
Den versionen jag läste var inte originalet, men den var inte jättetunn - den hade ca 160 sidor med relativt liten text.

Boken handlar om den söta, 11-åriga flickan Sara Crewe. Sara föddes i Indien men blev sedan tvungen att börja på en internatskola för unga flickor i London för att få en utbildning. Detta såg Sara inte alls fram emot - hon älskade sitt liv i Indien och hon visste att hon skulle sakna sin far förfärligt mycket. Saras far - Kapten Crewe - är en mycket rik man, som älskar sin dotter mer än allt annat. Sara får nästan vad hon vill och då hennes mor är död så har hon en väldigt nära relation till sin far.
När Sara kommer fram till skolan blir hon bemött av skolans rektor, miss Minchin, som ogillar Sara redan från första stund. Dock är hon noga med att skämma bort henne i alla fall, eftersom att Saras far är så rik. På skolan blir Sara snart populär, vilket gör Lavinia - en 12-årig elev som brukade vara populärast på skolan förut - mycket arg. Sara blir bland annat vän med den osmarta (men godhjärtade) Ermengarde, skolans piga Becky, och den söta (men jobbiga) Lottie, som är en av skolans yngsta elever. Innan Saras pappa åker tillbaks till Indien får Sara en docka av honom, som hon döper till Emily. Denna docka blir en av Saras favoriter, och hon brukar låtsas att den är levande och kan höra vad hon säger - men inte prata. Först var Saras liv så gott som perfekt, men sedan hände något som gjorde att hennes liv blev motsatsen till vad det var förut. Men jag ska inte avslöja för mycket, så ni får läsa boken själva om ni vill veta vad som hände...

Jag skulle säga att boken utspelar sig någon gång i slutet av 1800-talet. Den utspelar sig åtminstone inte på vår tid, eftersom att originalet publicerades år 1905. Om man kollar på framsidan av boken kan man se på bilden att den utspelar sig någon gång förr i tiden. De har inga bilar, elektriska apparater, eller liknande. Språket de använder när de pratar är gammaldags, likaså kläderna och miljön. Så det är lätt att förstå att den utspelar sig för relativt längesedan. Länderna den utspelar sig i är Indien och England. Miljön i Indien känns färgglad och trevlig, medan miljön i London känns väldigt grå, regnig och kall. I boken beskrivs hur Sara fryser och hur regnet smattrar. Men också hur vackra solnedgångarna är på kvällarna. 

Jag tror bokens budskap är att man aldrig ska ge upp, för hur svårt det än känns så kommer man att bli lycklig igen. Men också att man ska ta dagen som den kommer och inte förvänta sig för mycket av livet. Ett annat budskap är att inget varar för evigt, att man ska leva dagen som om det vore den sista. 
Budskapet kan också vara att alla är lika mycket värda, oavsett hudfärg, kön, ställning i samhället, osv. Denna bok har alltså väldigt många möjliga budskap. 

Det är svårt att säga om boken fortfarande är läsvärd, för det beror nog helt och hållet på vem som läser den. Jag tycker att den fortfarande är läsvärd, men jag gillar ju denna typen utav böcker. Jag är säker på att vissa andra inte alls hade tyckt om boken.

Personerna i boken är alla ganska enkelt beskrivna, jag blev lite besviken ibland över att alla bara hade antingen en bra eller en dålig sida. Lavinia till exempel, beskrivs endast som en elak och dålig person, medan Sara inte verkar ha några dåliga sidor alls. En annan dålig sak med boken var att den inte var särskilt realistisk. Det hände hela tiden en massa bra saker i Saras liv och till och med när allt var som värst för henne så blev hennes liv snabbt bra igen. 
Vad som var bra med boken var att den gick lätt att läsa, då allt gick ganska snabbt och inga beskrivningar var för långa. Så även om handlingen hade vart lite tråkig i vanliga fall så blev boken ändå inte långtråkig, utan jag tycker faktiskt den var läsvärd. Om jag skulle ge den ett betyg skulle den få 7/10 i omdöme. Det var inte den bästa bok jag läst, men jag gillar gammaldags böcker som denna och som sagt så var den kul att läsa. 

En världsomsegling under havet

Jag har läst "En världsomsegling under havet" av Jules Verne. Det var en väldigt lättläst version av den med mycket bilder.

Boken utspelar sig under havet. Den är skriven i jag-form och den som berättar är professor Pierre Arronax. Under den senaste tiden så har flera fartyg sjunkit på grund av att ett stort vattenodjur har gjort ett stor triangelformat hål i båten. Professor Arronax och hans betjänt får följa med på ett fartyg som fått i uppdrag att döda odjuret. Tyvärr så går det inte så bra, fartyget blir rammat av odjuret och sjunker. Professor Arronax, hans betjänt och harpun-jägaren Ned Land överlever. De hamnar uppe på odjurets rygg.Det visar sig att det inte alls är ett odjur utan en ubåt. De får komma ner i den och kaptenen på ubåten säger att de aldrig kommer att få komma tillbaka till civilisationen. Kapten Nemo, som kaptenen heter, ska precis börja en världsomsegling under havet och de tre skeppsbrutna blir såklart tvungna att hänga med i den högteknologiska ubåten. Men varför vill inte Kapten Nemo komma tillbaka till civilisationen? Kommer professor Arronax, hans betjänt och Ned Land någonsin få komma tillbaka till sina hem?

Boken är läsvärd, men om man är bra på att läsa så ska man nog försöka hitta en inte riktigt så lättläst variant. Det utelämnade mycket detaljer som jag skulle tror är med i originalet. Boken var spännande ibland och det var kul, t.ex. när en haj kommer när de är på en undervattenspromenad. Det som inte var så bra med boken var att den var så lättläst. Jag hade gärna läst en lite svårare version om det hade funnits när vi valde böcker.

Bokens budskap är nog att vi människor gör mycket dumma saker mot varandra och måste försöka vara snällare. Jag tänker inte säga varför jag tror det, men det har med varför Nemo inte vill tillbaka till civilisationen. Det kan också vara att man måste kunna förlåta de som har varit dumma, för man kan inte direkt säga att Kapten Nemo är så förlåtande till det som gjort att han vill stanna under havet resten av sitt liv.

Moby dick den vita valen

Jag har läst moby dick och den är skriven av maj bylock och jag tror att det är en förenklad version av boken.
Boken handlar om en man som heter Ismeal vill va med om ett äventyr. men först så hittar han en litet hotell som han går in på och får ett rum på. Men det är helt fult så han får dela ett rum med en annan man som heter Queequeg. och då säger hen som äger hotellet att den man du ska sova med är kannibal. Men Queequeg och Ismeal blir väldigt bra vänner och bestämmer sig för att åka ut tillsammans på val jack med ett skepp som heter Pequod. Men dom vet också att val jack är väldigt farligt. när dom har kommit på skeppet och ska åka så kommer den stora kaptenen ut och han har trä ben. Då säger han att om någon ser en vitt val så är den min. den vita valen är moby dick.

Jag tyckte att denna boken var både bra och lättläst.
den var lite seg när dom var utte och jagade val för det hände samma sak hela tiden.
den var rätt så spännande.
 jag tror att boken vill säga att. man aldrig ska sluta drömma. för kaptenen drömmer hela tiden om att ge hämnd på valen.

Förväntningar Dr Jekyll och Mr Hyde

I måndags så började jag läsa boken Dr Jekyll och Mr Hyde som är skriven av R.L. Stevenson.
Jag har läst cirka hälften av boken och jag kan inte säga att den är så bra. Den är inte så spännande och inte mycket humor heller, den är bara fylld med tråkigt innehåll.
Enligt mig så är det inte nån bok jag tycker att man ska läsa.
Den är ganska tunn, bara 90 sidor.