Bokredovisning "Tjejen som ville hämnas"

Boken "Tjejen som ville hämnas" handlar om en tjej som heter Tove. Tidigare har hon blivit överfallen av några killar så hon är mer vaksam än andra personer, och hon är på sin vakt hela tiden. Hon litar knappt på någon absolut inte någon kille. Den enda killen hon litar på är hennes bästa kompis Nick, de har känt varandra sedan de var små och känner varandra väl, därför vet Tove att hon kan lita på honom hela tiden. Det uppstår en brand på gården där Tove bor och hon säger att hon vet vem det är som har startat den så hon letar efter bevis och saker så hon kan vara säker på att det är den personen hon verkligen tror att det är. Hon håller på med saker hela tiden, saker som Nick vill få reda på men han måste vänta tills Tove är redo att säga vad det är hon gör. Vilket gör Nick lite arg ibland. Men han vet ändå att han kommer få reda på det för Tova håller alltid vad hon lovar. Efter att branden har varit på Tove's gård ska hon ta reda på så hon säkert vet vem det är och hon hamnar i olika händelser som gör att hon måste komma på lösningar för att komma därifrån oskadd.

Boken utspelar sig i nu tid, för att de gör saker man gör nu.

Jag vet inte riktigt budskapet med boken, men den var bra.

Bokredovisning - Cirkeln

 Jag har läst ”Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Boken utspelar sig i ett påhittat samhälle vid namn Engelfors, ett risigt ställe någonstans i Bergslagen. Boken handlar om sex tonårstjejer på gymnasiet som från början inte har någonting gemensamt. En natt när månen plötsligt färgats mystiskt röd förs de alla till den nedlagda gamla folkparken. Vanessa, en av tonårstjejerna, är ute och dricker sig full tillsammans med Wille. Efter ett tag känner hon hur dåligt hon mår. Hon blir alldeles yr och alla tankar snurrar runt i huvudet. Hon känner hur något tar över hennes kropp och hur hon plötsligt reser hon sig från marken. Plötsligt sliter hon filten ifrån Wille och sveper den om sig. Fötterna börjar röra på sig, bort från Wille. Han begriper inte vad hon håller på med och försöker stoppa henne. Hon försöker få fram ord, men Kroppen vänder sig om och går iväg.

Anna-Karin sitter framför datorn och går in på de bloggar där andra människor skriver om sina perfekta liv, som ibland kan göra henne rasande. Efter en stunds läsande känner hon hur benen somnar. I nästa stund reser hon sig upp så hastigt att stolen ramlar. Hon blir genast skräckslagen, eftersom hon är helt säker på att det inte var hon. Även Anna-Karin känner hur någon tar kontrollen över hennes kropp.

Minoo vaknar mitt i natten och befinner sig i trädgården. Till en början tror hon att det är en dröm, men det tar inte långt tid för henne att inse att det inte är det. Hennes kropp börjar röra sig på egen hand. Hon försöker vända om, men kroppen vill åt ett annat håll. Tankarna snurrar runt i huvudet på henne, hon försöker att inte tänka alls. Fötterna fortsätter gå, nu ser hon månen lysa på den mörka natthimlen. Den är röd. Hela situationen är helt obegriplig för Minoo. Till slut kommer hon fram till Kärrgruvan, den nedlagda gamla folkparken. Hon lägger märke till en mörk gestalt borta vid dansbanan. Hon känner genast igen honom. Det är Nicolaus, vaktmästaren från skolan. Vid parkens ingång hör hon någon komma, det är Vanessa. Även Rebecka dyker upp, strax efter Anna-Karin. Bakom Minoo har plötsligt Linnéa dykt upp. Hennes ögon är röda av ansträngning. När hon vänder sig om ser hon också Ida komma gående. Nicolaus börjar prata ännu en gång. ”Vi har väckts ur vår dvala av ett skäl. Den utvalda ska leda kampen mot ondskan och jag ska ledsaga henne. Den utvalda har oerhörda krafter och bara hon kan rädda oss alla från undergång”. De har ingen som helst aning om hur de har kommit dit eller varför de är där. Men snart inser tonårstjejerna att bara de kan rädda världen från att gå under…

Bokens innehåll utspelar sig i nutid. Det finns många olika saker som gör att man kan förstå detta. Hur författaren beskriver personerna, framför allt till utseendet spelar stor roll, hur de är i sättet och hur omgivningen och de olika miljöerna beskrivs. Även beskrivningar av teknologi förklarar detta t ex mobiltelefoner. Vissa delar av boken kan vara lite svåra att förstå eftersom boken är skriven som fantasy. Jag har även funderat på vilken årstid det utspelar sig i och detta är något som ändrar sig under tiden. Även om det kan vara lite oklart ibland om vad som händer och vilken tid det händer, tycker jag att man ändå får en ganska klar bild av när det utspelar sig.

Budskapet i boken har jag funderat mycket på, eftersom det inte är helt uppenbart. Jag har kommit fram till att det är ”tillsammans är vi starkare”. De sex tonårstjejerna får reda på att de måste hålla ihop och skydda varandra om de ska överleva och om de ska kunna rädda världen från att gå under. Jag tror att jag lade märkte till budskapet när jag läste om deras motgångar på vägen mot svaret av all mystik.  Jag märkte att det inte klarade av att lösa problemen utan varandra. Detta förstod jag när de återigen kom fram till samma svar, Cirkeln är svaret, Cirkeln som de alla bildar tillsammans. I slutet av boken försöker Linnéa, en av tonårstjejerna, att lösa ”mysteriet” på egen hand. De andra blir chockerade, men vet att de måste använda alla sina krafter för att hjälpa henne.

Något som jag minns extra väl från boken är när Elias, som från början var en av de sju tonåringarna, blir angripen av rösten inom sig och begår självmord. Antagligen minns jag det så väl eftersom det är en av de första händelserna i boken, händelsen som griper tag i en och får en att vilja läsa vidare i boken. Det är även en av de händelser som berättar vad boken handlar om och som gör att man får en klarare uppfattning om hur boken är skriven, hur upplägget är.

Elias befinner sig i skolan och går i den kalla korridoren. Han känner sig illa till mods, men kan inte förstå varför. Han känner att allt har blivit bättre det senaste halvåret. Den nya psykologen förstår vad han menar, men den som framför allt har förändrat honom är Linnéa. Hon förstår honom och får honom att känna sig levande. Så just nu vet han inte vad som händer. På väg upp för spiraltrappan hör han en främmande viskning inom sig; ”Du tappar greppet”. Han minns inte varför han har gått hit. Precis innan dörren till trapphuset stängs, hör han någons fotsteg. ”Göm dig”, viskar rösten. Han fortsätter mot toaletterna och stänger försiktigt dörren efter sig. Gång på gång hör han rösten, men blir mer och mer säker på att den bara finns i hans huvud. Rösten befaller honom att vända sig om och så ser han sig själv i spegeln framför. ”Krossa glaset”. Han lyder och de stora skärvorna faller ner i handfatet och blir till mindre. Han tar tag i en av skärvorna och backar långsamt in på toaletten, fortfarande lyder han rösten. Händerna greppar glasskärvan hårdare och blod sipprar fram ur handflatan. ”Ingen smärta”. Han slutar kämpa emot och känner ingen smärta längre. Det är över, tänker han. ”Snart är det över”. Han skär djupare och mer intensivt än tidigare. Blodet pumpar ut ur armen. Han tänker på Linnéa men känner ingen smärta. ”Förlåt mig”. Nu vet han inte om det är han själv eller rösten som har talat och det är nu han känner smärtan.

Att jämföra boken med något annat jag har läst är ganska svårt. Jag brukar vanligtvis inte läsa fantasy, så för mig det finns inte många böcker som liknar denna. Men en film som liknar denna är ”hungerspelen”. Jag har inte läst böckerna, men har sett båda filmerna. ”Cirkeln” är skriven som en fantasyroman och hungerspelen är skriven som en framtidsroman. Eftersom ingen vet vad som kommer att hända i framtiden kopplar jag den till fantasy. En annan likhet mellan romanerna är författarens val av huvudpersoner. De båda har skrivit om tonåringar, antagligen för att böckerna rekommenderas för ungdomar. Huvudpersonerna i berättelserna kämpar hela tiden i en kamp mot det onda. Det är likheten som jag främst kommer att tänka på, när jag jämför berättelserna med varandra. Jag tycker även att författaren i båda berättelserna har skrivit mycket om huvudpersonernas privatliv och tagit med mycket intriger mellan personerna. Jag tror det är något som båda böckerna har gemensamt och antagligen något som gör att jag fastnar för böckerna. I ”hungerspelen” tycker jag att man får en klarare bild av de goda och de onda, än vad man får i ”Cirkeln”. Detta utgör nog den största skillnaden mellan berättelserna.

Mats Strandberg, en av författarna som skrivit ”Cirkeln”, föddes år 1976. Han debuterade som författare med boken ”Jaktsäsong” år 2006. Året efter det släppte han boken ”bekantas bekanta”. Även hans tredje roman har fått fantastiska recensioner. År 2011 utgavs ”Cirkeln”, den första boken i Engelforstriologin och 2012 kom även ”Eld” ut som han även denna bok har skrivit tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Cirkeln var nominerad till Augustpriset i ungdomskategorin år 2011.

Sara Bergmark Elfgren föddes år 1980 i Stockholm. Som författare debuterade hon år 2011 då hon skrev ungdomsfantasyromanen ”Cirkeln” tillsammans med Mats Strandberg. Hon skrev också ”Eld”, ”Cirkeln” och seriealbumet ”Berättelser från Engelfors tillsammans med honom. Hon har även varit manusförfattare för både film och tv. År 2012 var hon en av sommarpratarna i P1.

De fick sina idéer till fantasytriologin på ett fik tillsammans. Inspiration har de bl a fått från Mats uppväxtår i Fagersta. Jag tror att Mats uppväxt har varit den största inspirationskälla de använt sig av,  kanske var det därför de skrev boken. Mats ville antagligen berätta för ungdomar om budskap som han stött på när han var yngre. Han ville kanske tillsammans med Sara beskriva hur han upplevde sin uppväxt och föra vidare kunskaper som han fått. Även Sara tror jag har skrivit boken för att nå ut till andra ungdomar och få andra att känna igen sig i huvudpersonerna.

Boken har varit spännande och jag gillade framför allt intrigerna mellan personerna. Den är bra skriven och författarna låter en verkligen lära känna personerna. Det jag även gillade med boken var nog att jag kände igen mig i vissa av personerna, det fick mig att förstå boken bättre. Fantasyromaner är inte något jag brukar läsa, eftersom jag tycker bättre om sanna historier och händelser som jag tror skulle kunna vara på riktigt. "Cirkeln" har både varit lärorik och spännande. Jag har framför allt fått en tydligare bild av fantasy och uppskattar den sortens böcker mer än tidigare.

       

Bokredovisning - Fjärde riket

Jag har läst boken Fjärde riket av författarinnan Maria Nygren.

Huvudkaraktären heter Blenda och vid bokens början har hon precis bytt skola till Ängholmsskolan. Hon märker snabbt att klassen ligger i obalans och att en enda tjej vid namn Hedvig ensam står vid makten. Hedvig kommer och går till lektionerna som hon vill, beter sig respektlöst mot både lärare och elever och får höga betyg genom att skriva av diverse uppsatser andra gjort före henne. Ingen kan heller säga till henne, eftersom hon är så pass populär och har så många som fruktar henne.

De andra i skolan har vant sig, men Blenda vill ha förändring.

Efter en fest kommer Hedvig i konflikt med sin bästa vän, Penny, vilket leder till att Penny inte längre har tillgång till de förmåner hon fick genom att stå Hedvig nära.

Penny hamnar i samma grupp som Blenda och en annan tjej (Lena-Stina) i ett arbete om Adolf Hitlers väg till makten.

Sakta men säkert börjar hon komma på en plan om hur de ska beröva Hedvig makten över skolan, med hjälp av historierna om Hitler.

Hon kontaktar Penny och Lena-Stina och får dem att lyssna på det hon har att säga. De bli naturligtvis skeptiska när de hör Blenda ta upp Hitler, men Blenda får de sakta att förstå att det här är för någonting bra och att det faktiskt kan fungera.

De får ihop ett tal, som de spelar in på Pennys mobil och sedan kopplar till skolans högtalarsystem så att hela klassen får höra meddelandet morgonen därpå. Men när talet strömmar ut i klassrummet börjar Hedvig skratta, och alla börjar skratta med henne så att Blendas ord blir allt otydligare och svårare att urskilja.

Detta ser de som ett stort nederlag, men sedan upptäcker Blenda att Hitler också misslyckades först, han kom inte in på skolan han sökte till.

De lyckas tillsammans få skolans orientering att bli nedlagd, till allas lättnad och Blenda, Penny och Lena-Stina börjar få mer respekt från samtliga i klassen.

Istället för orienteringen hålls det en dag i skolan där den som vill får hålla tal i matsalen. Blenda skriver ett nytt tal som hon länge övar framför spegeln för att få in rätt tonläge och handrörelser och som hon sedan läser upp i skolans matsal.

Fler och fler börjar lyssna på Blenda och Hedvig förlorar mer och mer för varje dag som går. Men till slut handlar det inte längre om att göra skolan bättre, utan att hålla fast vid makten till varje pris.

Författaren inspirerades av frågan ”Hur kunde Hitler skapa ett helt nytt rike?” och drog paralleller mellan det och tanken om status. Och var någonstans märks status allra tydligast? Jo, i högstadieklasser.

" ’Såklart var Hitler ett svin’, säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. ’Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen.’ ”

Sida 98

Boken utspelar sig i nutid, vilket man märker på beskrivningar av teknologi som mobiltelefoner, högtalarsystem och bildredigeringsprogram, men också på beskrivningarna av hur karaktärerna beter sig, vilka kläder de har etcetera.

Någonting jag fastnade för – inte en direkt händelse, men i alla fall – var inledningen till kapitlet på sida 387:

”Ibland kommer ljudet av explosionen långt efter det att själva smällen har ägt rum. Det är som om örat bedövas av kraften och stänger av. Kroppar som flyr över fälten, med ett hav av eld bakom sig, framrusande i total tystnad och inte förrän timmar, månader eller år senare återvänder hörseln. Och först då hörs dånet. Obevekligt.

Oändligt brutalt i all sin kraft.”

Det är ett dramatiskt och kraftfullt citat, jag vet inte varför jag fastnade för det men jag gillar det väldigt mycket.

Boken var inte av kioskvältarperfektion, men den hade sina stunder och karaktärerna var spännande att följa, även om de var lite svartvita och inte fullt så utvecklade som man kan hoppas på. Jag kunde som sagt känna igen mig i vissa situationer och karaktärsdrag och jag tycker att boken är läsvärd.

Men vissa saker var inte så genomtänkta, lärarna och rektorn begår grova tjänstefel hela tiden. De struntar i tystnadsplikten, tar enskilda, privata, samtal inför hela klassen och även om det ”bara är en bok” så stör det mig en aning.

Jag skulle ge boken betyget 2,5/5

Författaren (som nämndes  början) heter Maria Nygren och är född 2 februari år 1975. Hon är en svensk författare och regissör som är utbildad vid Dramatiska Institutet. Förutom boken Fjärde riket har hon också skrivit 100 meter lycka.

Bokrecension

Bokredovining, Hungerspelen

Jag har läst Hungerspelen. Susanne Collins har skrivit Hungerspelen där hon valt att skriva i framtiden. Det stora landet Panem (som antagligen består av det gamla Amerika) har delats in i 12 olika distrikt. Varje distrikt har en speciell vara eller industriell uppgift som dem är kända för. I distrikt 11 arbetar man i fruktträdgårdar och i distrikt 12 i kolgruvor. Alla distrikt behövs för att Panem ska kunna växa och försörja sig. Alla distrikt ligger utsprida kring Panems huvudstad. I huvudstaden bor alla rika personer och där finns också regimen som styr och ställer över alla distrikt. Tidigare fanns det 13 distrikt men ett utplånades när folket i Panem gjorde uppror. Regimen visade då sin makt och utplånade det 13:e distriktet. Hädan efter för att påminna folket om hur maktlösa dem faktiskt är ska en ung man och kvinna från varje distrikt kämpa till döds i de så kallade ”Hungerspelen”. När man fyllt 12 läggs en lott i ”slåtterskålen”. För varje år upp till 18 års ålder läggs en lott till. I distrikt tolv är det ganska fattigt. Man kan få ett litet kitt med mat för en hel månad men då läggs det till ytterligare tre lotter. Katniss Everdeen har varit med många år utan att ha blivit dragen. Även om man inte blir utlottat tvingas man ändå se på när de 24 deltagarna dödar varandra. Då sätter regimen upp stora tv-skärmar i distrikten. Katniss lillasyster Prim, hon heter egentligen Primrose men alla kallar henne Prim, hade precis fyllt 12 och fick sin första lott lagd i ”slåtterskålen”. Katniss hade samlat på sig 20 lotter och hennes vän Gale 42. Risken att lilla Prim blir dragen var lika med noll.

När slåtterdagen väl är där samlas alla på det lilla torget. Där placeras man in i olika åldersgrupper och väntar sen lydigt på vad som ska hända. En rik medborgare från huvudstaden, i det här fallet Effie Trinket, kommer ut från stadshuset. Hennes uppgift är att lotta ut en man och kvinna som ska kämpa i hungerspelen, och se allmänt snygg ut. Effie hälsar alla hjärtligt välkomna och säger som alltid ”Glatt Hungerspel, och må oddsen alltid vara er gynnsamma!” En film sätts igång på de stora Tv-skärmarna. Det är samma film varje år. En film om upproret och hur regimen ”räddade” situationen genom att skapa Hungerspelen.

Sen är det dags för lottning. Som vanligt drar hon flickorna först. Hennes hand far ner i den stora, kupolformade glasskålen. Hon tar den första lotten hon får tag på. Sakta vecklar hon upp den vita lappen. ”Primrose Everdeen” Katniss ansikte stelnar till. Prim hade ju bara en lott! Chansen var lika med noll! Hennes andning blir tyngre och tyngre. Med hennes skarpa blick ser hon hur Prim sakta börjar gå mot scenen. ”Nej!” Katniss knuffar sig fram. ”Jag är frivillig, jag e frivillig som tävlande!” Allt blir tyst. ”Det verkar som vi har en frivillig!” ropar Effie. Sakta går Katniss fram till scenkanten. Några vakter börjar följa henne upp. Effie tar hennes hand och frågar lugnt vad hon heter. ”Katniss Everdeen” säger hon tyst. ”En stor applåd för Katniss Everdeen, distrikt 12:s första frivilliga någonsin!”

Hungerspelen handlar om 16åriga Katniss Everdeen som tillsammans med sin lagkamrat Peeta Melark tvingas tävla mot 22 andra tävlande i de årliga hungerspelen.

Bokens budskap är att man ska våga stå för vad man tycker och inte dras med alla andra bara för att någon har bestämt det. I Panem tror jag att det är väldigt få som vågar stå upp mot regimen. Men de som står upp mot regimen skulle egentligen kunna få fler att göra samma sak om de bara försökte.

En händelse som jag verkligen tyckte om var när Katniss och Peeta precis dödat den sista mottävlande. De har lyckats hålla sig vid liv i minst två veckor. Visst de har skador som verkligen är allvarliga men när de väl kommer till huvudstaden kommer allt bli bra. Katniss och Peeta väntar på den svävare som ska hämta upp dem. De väntar en lång stund. Kanske måste de flyta på sig först för att spelledarna ska kunna plocka upp Cato, deras senaste offer. Med haltande steg lyckas dem ta sig bort mot sjön. Där tvättar de sina sår de fick av mutanterna och tar sig också tid att dricka. Säkert tio minuter går utan att någonting händer. Plötsligt hörs en röst. ”Reglerna är ändrade. Endast en tävlande kan utnämnas till segrare”. Katniss tittar förskräckt på Peeta. Nej, varför gör de såhär. Hon ville inte döda Peeta! Plötsligt ställer sig Peeta upp. ”Sätt igång”. Katniss släpper sin pilbåge. Ur sin ryggsäck tar hon fram de giftiga bären som Peeta tidigare plockat. ”Regimen ska inte få sin segrare”. Peeta stänger hastigt hennes hand. ”Lita på mig” viskar Katniss. De tar varsin hand full med bär. Sakta börjar de räkna. ”Ett…två…tre”. Deras händer far mot munnen. ”Stop!” en välkänd röst hörs. ”Låt mig presentera, segrarna av de 74:e hungerspelen, Katniss Everdeen och Peeta Melark”. Katniss spottar ut bären ur munnen och kramar om Peeta.

Jag gillar den här delen eftersom Katniss och Peeta bevisar att de faktiskt kan stå upp mot regimen och gör som de själva vill. De visar att regimen inte kan styra över alla.

Tidigare har jag läst en bok som heter ”Godnatt Mr. Tom”. Den utspelar sig under andra världskriget i en liten by utanför London. Boken beskriver hur människorna I London drabbades och hur hårt livet var. Hungerspelen utspelar sig i framtiden och visar också på sett och vis hur människor har det och hur illa det är. Människorna i båda böckerna kämpar för att överleva och framförallt för att få de som har makt i länderna att ändra sig och göra det bättre. Båda böckerna handlar främst om två personer, Katniss och Peeta, Tom och William.

Skillnaderna är då att Hungerspelen utspelar sig i framtiden och God natt Mr. Tom bakåt i tiden.  Hungerspelen utspelar sig i Panem som är ett fantasiland medan England är ett land som faktiskt finns idag.

Jag tycker verkligen att Hungerspelen är värd att läsa men jag tycker man ska se filmerna först eftersom man lätt kan bli besviken och man läser och skapar sig en egen uppfattning.

Suzanne Collins föddes den 10 augusti år 1962 i Hartford. Hon har skrivit trilogin om Hungerspelen Hungergames, Catching Fire och Mockingjay. Hennes pappa var officer och Vietnamnkrigsveteran så flyttade Suzanne och hennes familj väldigt ofta. PÅ gymnasiet gick hon teaterlinjen och studerade sen drama. År 1991 blev hon anställd som manusförfattare för barn TV-program och arbetade för Nikelodeon. År 2000 började hon skriva barnböcker och en serie som var inspirerad från Alice i Underlandet.

Efter det började hon skriva Hungerspelen som sen fick stor framgång och blev oerhört populära. Suzanne skrev Hungerspelen från en legend om Theseus kamp mot Minotaurus från de gamla grekerna. Jag tror också att hon skrev trilogin eftersom hon hade tankar om vad som skulle hända i framtiden och de ville hon förmedla.

Bokredovisning

Jag har nu läst ut boken "Förr eller senart exploderar jag" av John Green.

Boken handlar om Hazel Grace som är en 16:årig tjej som bor i Indianapolis, USA. Till en början så var Hazel en helt vanlig tonåring, men när hon fyllde 13 år så fick hon en cancerdiagnos i sköldskörteln  som läkarna ansåg som obotlig och dödlig. Trots mycket svåra behandlingar och liten chans att överleva så fortsatte Hazel att kämpa.

Tidigare så tyckte inte Hazel om att vara ute bland folk, dels för att hon på grund av sin sjukdom var tvungen att ta med sig en syrgastub var hon än gick men också för att hon helst var hemma och läste en bok som hette "Ett storslaget lidande" om och om igen.
Men en dag så rådde hennes läkare henne att hon skulle gå med i en stödgrupp för cancersjuka barn i området.

Hazel Grace tyckte inte om stödgruppen till en början, men en dag så kom Augustus Waters dit och hon ändade sig direkt.
Augustus är en mycket snygg, smart och djup kille som Hazel blir kär i direkt, men ändå så känner hon att de inte kan bli ihop.
På grund av att hon är döende, så vill hon inte inte lära känna mer människor för att så få som möjligt ska beröras när hon väl går bort. Hon anser att hon är en bomb som förr eller senare exploderar.

De är bara vänner, anser hon, men genom hela boken så får man följa deras resa tillsammans till Amsterdam, hur de stöttar varandra genom svåra situationer och hur de båda älskar "Ett storslaget lidande". Fast de båda vet att Hazel har fel.



Tiden som boken utspelar sig i är nutid. Jag har hittat det på många olika ställen i boken, men en grej som jag märkte det extra mycket på var att Hazel Grace hela tiden har på sig ett par skor som är väldigt populära idag. En annan sak är att Augustus ofta spelar tv-spel med sin vän Isac och att de tittar på tv-serier som sänds idag också. De har även mobiler som de ofta använder.


Alla böcker har ett budskap, men i den här märks det extra tydligt. Som sagt så är Hazel döende, men oavsett hur svårt och kört det värkar så ger hon aldrig upp. I flera år så har hon åkt in och ut från sjukhuset, och flera gånger har det verkat som om hon skulle dö, men eftersom att hon inte gav upp så klarade hon sig. I boken nämns det många gånger av olika personer att hon är en förebild för dem.


En händelse i boken som jag lade extra märke till var den när Hazel Grace och Augustus träffades för första gången i stödgruppen. Det var i kyrkan och Augustus hade följt med Isac dit, som har cancer i ögonen. Egentligen var den inget speciellt med händelsen men jag tycker att det fanns bra beskrivningar där och att den hade en ganska stor betydelse i boken.


Den här boken är både lik och olik de böcker som jag brukar läsa. Jag tycker nästan bara om böcker som är verklighetstrogna och i nutid, ungefär som denna.
I jämförelse med t ex. Hungerspelen, som jag också läst, så är den här mer lik de böcker som jag brukar läsa, fast den andra bocken var bättre tycker jag.



Jag tycker att boken var ganska bra, men det är inte den bästa boken jag läst. Den innehöll inte många beskrivningar och det är kanske därför jag inte tycker om den. Men ändå så kände jag igen mig ,eftersom att jag själv hade en vän och flera släktingar som fick cancer.
Om jag skulle sätta betyg på den från 1-5 skulle den få en 3.


Som sagt så heter författaren John Green.
John föddes den 24 augusti 1977 i Indianpolis, USA. Förutom att vara författare är han även vloggare på Youtube. John Green gick på en internatskola som hette Indian Springs School, där han hämtade inspiration till sin första bok "Looking for Alaska"
Efter att han slutat på college så började han att jobba som elevpräst på ett barnsjukhus i 5 månader.

Det är lite därifrån jag tror att han fått sin inspiration till att skriva denna boken. Han har kanske fått träffa barn som Hazel Grace på sjukhuset och fått sina idéer därifrån.

Om jag kunde drömma - Bokredovisning

Jag har läst boken Om jag kunde drömma, av Stephenie Meyer. Boken ingår i Twilight-serien, som består av Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta och Så länge vi båda andas. Bokens huvudpersoner är Bella Swan, Edward Cullen och Jacob Black. Bella och Edward skrev jag om i min personbeskrivning, så jag rekommenderar att man läser om dem där istället. Jacob Black är femton/sexton år och bor vid reservatet i La Push, nära Forks - där Bella bor. Han har rödbrun hy, kolsvart hår och är mycket muskulös. I början var han ganska kort, men senare växer han så att han blir ca 2 meter. I filmerna har han ganska höga kindben, bred näsa och svarta/mörkbruna ögon. Jacob har från början långt hår, men senare klipper han av det. Bella och Jacob har känt varandra sedan de var små, men de har aldrig lärt känna varandra särskilt väl. När Bella är på stranden i La Push så möter hon Jacob tillsammans med hans vänner. Bella tycker att Jacob verkar trevlig och de blir snart vänner. I andra boken, när Edward har lämnat Bella så kommer Bella och Jacob varandra närmre, och snart blir Jacob kär i henne. Detta leder till att Edward och Jacob blir fiender senare. Bella vill egentligen inte välja någon av dem. Hon älskar Edward mest och det vet hon, men Jacob har gjort så mycket för henne och hon vill inte förlora honom som vän. Tillslut väljer hon i alla fall Edward, då de gifter sig. Trots att Jacob blir mycket upprörd och arg (inte minst för att Bella ska bli vampyr) så förlåter han henne och förblir hennes vän.
Något som är viktigt att veta om Jacob är att han är en varulv och förvandlas till varg när han blir tillräckligt arg. Som varg har Jacob rödbrun päls och liksom alla andra vargar är han mycket stor - större än en vanlig varg. Förövrigt är Jacob intresserad av bilar och fordon, och på fritiden brukar han montera ihop olika motorcyklar och liknande i hans garage. Jacob bor med sin pappa Billy, som sitter i rullstol.
Boken börjar med att Bella flyttar till sin pappa Charlie, i Forks. Egentligen ville Bella absolut inte flytta dit, men Bellas mammas nya pojkvän Phil är basebollspelare och reser därför mycket. Det gjorde Renee (Bellas  mamma) olycklig att vara ifrån honom så Bella flyttade för sin mammas skull.
Varken Bella eller hennes pappa är särskilt pratsam av sig, vilket gör att det blir lite stelt i början.
Charlie tycker att han lämnar Bella ensam för mycket, men det tycker Bella bara är bra. 
Något Bella fort upptäcker är att Charlie har mycket bristande matkunskaper, därför tar hon på sig ansvaret för att laga mat - något som både hon och hennes pappa är tacksamma över.
När Bella flyttar till Charlie får hon en bil som välkomstgåva (Hon hade tänkt att köpa en själv).
Hon blir mycket glad över det, då Charlie är stans polischef och hon helst vill slippa att åka till skolan i hans bil.
I den nya skolan - Forks High School - får Bella snart ett gäng vänner, bland annat pratsamma Jessica, hjälpsamma Mike & Eric (som båda blir kära i henne) och blyga Angela, som kommer bra överens med Bella. Väldigt många av killarna i skolan blir kära i Bella, något som leder till mycket svartsjuka och irritarion. Bella förstår inte alls hur de kan bli kära i henne - hon är ju bara en helt vanlig och tråkig tjej, som dessutom är extremt klumpig. Hon antar att det mest beror på att hon är ny och "spännande".
En dag i skolan, när hon sitter i matsalen med sina vänner, så får hon syn på familjen Cullen. (Förutom Carlisle och Esme). Hon lägger genast märke till hur omänskligt vackra de är. Rosalie med sitt långa, blonda hår och sin perfekta kropp, Alice med sina graciösa rörelser och söta ansikte, Jasper som är så lång och majestätisk, Emmett som trots sina stora muskler lyckas vara smidig, och så Edward. Edward, med sitt rufsiga hår, djupa ögon, oemotståndliga leende och perfekta "marmorhud".
Trots att de alla i princip är motsatserna till varandra, så har de vissa gemensamma drag; den bleka huden, de lila-blå ringarna under ögonen och den mörka ögonfärgen.
Bella frågar Jessica vilka de är och Jessica berättar lite kort om familjen. Hon råder också Bella att inte slösa någon tid på Edward (även om han ser bra ut), för han dejtar inte.
"Tydligen är ingen här bra nog åt honom" säger Jessica spydigt, och Bella förstår att Jesscia måste vara kär i honom.
Senare, på biologilektionen, blir Bella tvungen att sitta bredvid Edward. Till en början hatar Edward Bella. Han är arg på henne för att hennes blod luktar så otroligt gott och han är rädd att han ska tappa kontrollen och på så sätt göra sin familj och sig själv besviken. Han har ju kämpat i så många år för att kunna leva på djurblod - och Bella håller på att förstöra alltsammans. Bella tycker att Edward är mycket otrevlig och förstår inte hur han kan hata henne så mycket med en gång. Han sitter så långt bort från henne som möjligt och säger inget till henne. Sedan försöker han byta grupp - till vilken annan som helst och Bella kan inte tro sina öron. Han stannar även hemma från skolan och hon tänker att det måste bero på något annat än henne. Men det berodde på Bella - Edward "flydde" upp till några vänner i Alaska, som också lever på djurblod. Där stannade han i ca en vecka, och tänkte igenom alltsammans. Tillslut bestämde han sig för att Bella inte skulle få förstöra allt - han skulle kämpa emot. När han kom tillbaks till skolan igen hade han druckit extra mycket blod innan för att förbereda sig så gott han kunde. Han presenterade sig för Bella och försökte vara trevlig. Bella förstod ingenting - hade hon bara inbillat sig att han hatade henne?
Bella upptäckte snabbt hur bra Edward var på allting - hans handstil var perfekt, han hade bästa betyg i alla ämnen, och han kunde få vem som helst att göra som han sa tack vare hans oemotståndlighet.
Edward ställer massvis av frågor till Bella. Då Bella är den enda personen vars tankar han inte kan läsa så vill han få reda så mycket som möjligt om henne genom att ställa frågor istället.
En dag i skolan håller Bella på att bli överkörd. Innan det händer ser hon klart och tydligt att Edward står på andra sidan parkeringen, men när bilen kommer emot henne så lyckas Edward på något sätt ta sig dit på mindre än en sekund och sedan trycka emot bilen med en sådan kraft att den stannar (några decimeter från Bella) och sedan får en buckla som matchar hans kropp perfekt. Bella förstår inte hur det är möjligt och hon frågar därför ut Edward. Men Edward förnekar bara vad som hände, precis som han alltid brukar. Detta gör Bella väldigt frustrerad - varför kan han inte bara säga sanningen?
Efter att ha lagt märke till Edwards snabbhet, styrka, iskalla och stenhårda hud, ögon som skiftar färg, änglalika utseende och att han dessutom aldrig äter eller dricker, så bestämmer hon sig för att han omöjligt kan vara en människa - han måste vara något annat. Men vad? När Bella möter Jacob på stranden i La Push så märker hon att han vet något om Edward och hans familj, så hon flirtar med honom för att han ska svara på hennes frågor, vilket funkar. Han berättar om hans familjs gamla legender, att de ursprungligen kommer från vargarna, och så berättar han om "de kalla". Han menar att familjen Cullen tillhör de kalla och att det är därför de inte får vistas i reservatet (Där varulvarna bor). Bella undrar vad han menar med "de kalla" och Jacob svarar med ett ord; Vampyrer.
Jacob själv tror inte på någon av dessa historier (han har inte blivit en varulv ännu), men Bella gör det. Hon googlar på ordet "vampyr" och hittar tillslut en hyfsat trovärdig sida. Det mesta stämmer inte alls in på familjen Cullen, men snart upptäcker hon att vissa saker faktiskt gör det. Trots det känner hon sig dum som sitter och misstänker någon för att vara en vampyr, men samma natt drömmer hon en dröm om Edward, som får henne att tro ännu mer på att han är en vampyr.
 När Edward och Bella äter på en restaurang en kväll så erkänner Edward att han kan läsa tankar - alla utom Bellas.
"Är det något fel på mig?" undrar därför Bella.
"Jag berättar för dig att jag hör andras tankar och du undrar om det är fel på dig?" skrattar Edward.
Bella berättar att hon har en teori om vad han är för något, och Edward blir såklart nyfiken. Bella skäms lite och vill egentligen inte berätta det (dessutom tror hon att Edward kommer bli arg), men i bilen på vägen hem berättar hon det ändå. När hon säger att hon tror att Edward är en vampyr reagerar inte Edward något särskilt, men Bella kan se i hans ögon att han döljer något.
Tillslut erkänner Edward att han är en vampyr. Bella bryr sig egentligen inte, hon är inte rädd, bara fascinerad. Det däremot gör Edward mycket upprörd, han förstår inte hur hon inte kan vara rädd för honom.
När Bella vaknar nästa morgon undrar hon om hon bara drömt alltihopa, men hon inser att det hände på riktigt - hon minns att hon glömde sin jacka, och det hade hon också gjort.
"Tre saker var jag absolut övertygad om. Den första var att Edward var vampyr. Den andra var att det fanns en del av honom - och jag visste inte hur stark den delen kunde vara - som törstade efter mitt blod. Och den tredje var att jag var villkorslöst och ohjälpligt förälskad i honom" tänker Bella.
Ett tag senare ska Bella spela baseboll med Edward och hans familj. Då händer något; tre andra vampyrer kommer dit. Edwards syster Alice (som kan se in i framtiden) ser dem komma och alla slutar genast att spela. Edward ställer sig framför Bella och alla samlas i mitten av planen. Edward ber om ursäkt för att han utsatte Bella för en sådan fara och hatar sig själv för det.
Vampyrerna som kommer dit består av James, Victoria och Laurent. Bella lägger märke till deras ögon, som istället för att vara kolafärgade/gulbruna, är vinröda. Laurent är ganska trevlig, och egentligen kom de bara dit för att de villa vara med och spela, men James känner lukten av Bellas blod. Han morrar och Laurent frågar förvånat om de har med sig en människa.
"Hon är med oss" varnar Carlisle, samtidigt som Bella, Edward, Alice och Emmett springer mot bilen. Edward blir förkrossad, då han läste James tankar och insåg att James inte skulle ge upp - att spåra var hans stora intresse. Bella blir tvungen att såra sin far ordentligt för att han ska släppa iväg henne. Sedan flyr de. Familjen gör upp en plan; Bella åker till Phoenix med Alice och Jasper och bor på ett hotell tills de andra har hittat James och dödat honom. Tyvärr fungerar inte planen - James får tag på Bella. Han sparkar henne mot golvet, bryter hennes ben, och hinner precis bita henne i armen när familjen Cullen kommer rusande. Jasper och Emmett dödar James samtidigt som Bella ligger och vrider sig i smärtor. Hon är knappt vid medvetande och allt hon kan tänka på är den brinnande smärtan som sprider sig från armen ut mot resten av kroppen. Carlislie förklarar för Edward att det är James gift och att Edward måste suga ut det om han vill rädda henne (annars kommer hon bli en vampyr, vilket Edward absolut inte vill). Men hur ska Edward kunna sluta om han väl har känt smaken av hennes blod? Sekunderna går och Carlisle varnar för att hoppet snart är ute. Edward har inget val, han suger ut giftet. Han är helt säker på att han inte ska kunna sluta - hennes blod smakar bättre än vad han föreställt sig, till och med bättre än vad det luktar.
"Giftet är ute, du måste sluta nu!" säger Carlisle. Trots att det är så gott som omöjligt så lyckas Edward slita sig ifrån henne.
Sedan får Bella ligga på sjukhus i några dagar innan hon får tillbaka medvetandet.
"Jag lever på grund av dig" säger Bella till Edward.
"Nej, du ligger här på grund av mig" svarar han och säger att han borde lämna henne, ge henne ett normalt och tryggt liv. Men då får Bella panik och Edward lugnar ner henne genom att lova att stanna så länge hon vill ha honom där (Det löftet bryter han dock senare). 
Boken slutar med att det är skolbal, och trots Bellas bristande danskunskaper och extrema klumpighet så lurar Edward med henne. Först blir Bella arg, men sedan inser hon att det kanske blir helt okej ändå. Bella får nämligen stå på Edwards fötter (så att han dansar åt henne också) vilket gör det hela mycket lättare. Bella undrar varför Edward egentligen räddade henne - hon kunde ju ha varit en vampyr som honom nu.
"Du vet inte vad du ber om" säger han. Han undrar om det är vad hon drömmer om - att bli ett monster?
"Jag drömmer om att få vara med dig för alltid" svarar hon.


Boken utspelar sig någon gång på 2000-talet, vilket jag vet dels för att det nämns några gånger i boken och dels för att man märker det på miljön, kläderna, apparaterna, osv.
Samhället är ganska modernt, där finns allt som finns idag (T ex bilar och andra fordon). Samma sak gällande apparater och liknande - där finns både TV, datorer, mobiler, osv. Klädmodet är även det detsamma som idag, vilket man märker så fort det beskrivs vad någon har på sig.
Om man ser på filmerna som hör till så kan man förstå ännu bättre vilken tid det utspelar sig, för då ser man ju hela tiden hur saker och ting ser ut, osv.

Egentligen tycker jag inte att boken har något jättetydligt budskap, men jag skulle gissa på att budskapet är ungefär att kärleken övervinner allt. Trots att Edward egentligen är den allra största faran för Bella så skyddar han henne ständigt, och deras relation balanserar hela tiden på en tunn tråd mellan liv och död. Bella dör hellre än att lämna Edward, samma sak är det med Edward. Det märker man när Bella vet att hon snart kommer dö (även om hon överlever) för då ångrar hon ändå inte de beslut som förde henne dit - för de förde henne också till Edward.

En händelse i boken som jag tycker om är när Bella ska besöka Edwards familj för första gången.
"Tänk om de inte tycker om mig?" säger Bella oroligt.
"Så du är inte rädd för att vistas i ett hus fullt av vampyrer, utan du är rädd för att de inte ska tycka om dig?" svarar Edward och skrattar.
Jag tycker att det är ganska roligt, det är så typiskt Bella. Hon är oftast rädd för småsaker, som sprutor - men livsfarliga saker är hon knappt rädd för alls.
En annan händelse jag gillar är Bella håller på att dö och Edward måste suga ut giftet. Visst är det hemskt, men det är ändå så fint. Trots att det är omöjligt för honom att sluta, trots att hennes blod smakar så gott, så lyckas han slita sig ifrån henne. Det bevisar hur mycket hon betyder för honom.
Jag gillar också när Bella får se Edward i solljuset. Hans hud gnistrar som om tusentals kristaller var inbäddade i den, och att de befinner sig på en ljus äng i skogen gör det hela ännu vackrare. Sedan ligger de där på ängen och ser på varandra. Tillslut måste de gå hem igen, för att det börjar skymma ute.

Boken liknar inget annat jag läst (förutom de andra böckerna i Twilight-serien såklart), den är helt unik. Den påminner kanske en del om andra böcker som handlar om vampyrer och varulvar - men det är ändå något speciellt med just Twilight. Jag blir så uppslukad av böckerna - jag kan sitta och läsa dem i en hel dag utan att tröttna. Med andra ord gillar jag verkligen denna boken och jag rekommenderar den starkt till andra, den är värd att ge en chans. Det negativa med boken är kanske att den kan bli lite långtråkig i början, när det inte händer så mycket. Sen så tror jag inte att man kommer gilla boken särskilt mycket om man inte är intresserad av vampyrer eller inte gillar romantiska och spännande böcker. Den kan också vara ganska jobbig att ta sig igenom om man har svårt för att läsa - boken är relativt tjock (Men de andra böckerna i serien är ännu tjockare).
Gillar man Harry Potter så skulle jag rekommendera Twilight, för de påminner lite om varandra. Böckerna är ungefär lika tjocka, dock är Harry Potter kanske lite mer svårläst. Både Twilight och Harry Potter innehåller övernaturliga varelser, så det är ungefär samma typ av böcker.
Twilight-böckerna är antagligen lite mer verkliga och vardagliga än Harry Potter-böckerna.

Om jag kunde drömma är somsagt skriven av Stephenie Meyer, som föddes den 24 december 1973 i Hartford, Connecticut. Hon växte upp i Phoenix, Arizona, som det näst äldsta barnet av sex stycken.
Stephenie studerade på Brigham Young University och år 1994 gifte hon sig med sin man Christian, som hon hade träffat i Arizona.
Hon fick idén till Twilight av en dröm och bestämde sig för att skriva en bok av det. Hon bearbetade och utvecklade idén och fick sedan ett kontrakt med bokförlaget Little, Brown and Company.
Det tog inte lång tid innan Twilight blev en stor succé och i början av augusti år 2006 kom uppföljaren New Moon/När jag hör din röst. Eclipse/Ljudet av ditt hjärta kom år 2007 och Breaking Dawn kom ett år efter det.
Stephenie har påbörjat en till bok - Midnight Sun - som motsvarar Twilight, men ur Edwards perspektiv. Det är dock inte helt bestämt om denna bok ska släppas ut eller inte. 
Stephenie Meyer var den bäst säljande författaren (med över 29 miljoner böcker sålda) år 2008. Hon blev också utnämnd till "Årets författare" i USA samma år.

Bilder:

Bokens framsida                                                         Stephenie Meyer