De tre musketörerna, D'Artagnan

Jag har läst originalversionen av ”De tre musketörerna”, skriven av Alexandre Dumas.

En ung man vid namn D’Artagnan reser till Paris i hopp om att bli musketör. Han kommer ridandes på sin gamla häst med endast lite pengar och ett rekommendationsbrev från sin far till herr de Tréville. Väl framme i Paris stöter han på tre men, som senare visar sig vara musketörer. D’Artagnan lyckas direkt förolämpa musketörerna, vilket får dem att utmana honom på duell då de blev riktigt arga. Duellen mellan musketörerna och D’Artagnan ska precis börja då kardinalen förbjuder dem från att duellera. Både D’Artagnan och musketörerna blir arga och bestämmer sig för att gå samman mot kardinalen istället. Musketörerna lyckas med hjälp utav D’Artagnan besegra kardinalen. Segern blir början på ny vänskap.

D’Artagnan är en ung man som drömmer om att bli musketör. Han visar sig vara riktigt erfaren och mycket modig. Han verkar vara en mycket nyfiken man, med intresse för andra människor. Vill han veta något om någon annan finns det inget som kan stoppa honom från att ta reda på det.

Porthos är riktigt pratsjuk och gillar dessutom att prata väldigt högt. Han bryr sig inte om vetenskap och pratar om vad som helst. Han är inte så förnäm av sig men verkar gillar att skryta om sig själv.

Athos är som raka motsatsen till Porthos. Han avstår helst från att prata och då han gör det pratar han endast fakta. Han talar aldrig om kvinnor och blir irriterad då någon annan gör det. Han är alltså väldigt tystlåten och tillbakadragen. Athos trivs bäst när han får vara för sig själv och är lite av en enstöring.

Aramis visar sig vara riktigt bra på att dölja hemligheter han visar sig vara fullproppad med. Han lyckas bevara alla hemligheter om sig själv genom att inte svara på frågor som rör han själv. Då han får frågor om andra svarar han endast med några få ord. Han är tystlåten liksom Athos.

Relationen mellan musketörerna är mycket starkt och har varit det under en längre tid. De lär känna D’Artagnan då de tillsammans besegrat kardinalen. De blir sedan riktigt goda vänner och bygger snabbt upp en stark relation till varandra under alla sina dramatiska äventyr. Visst kan de alla irritera sig och bli riktigt arga på varandra ibland, som alla andra vänner. Trots bråk och livliga diskussioner om allt från kärleksliv till musketöryrket verkar de snabbt bli vänner igen.

Miljön är väldigt omväxlande, men utspelar sig framför allt i Frankrike. Tyvärr utelämnar Dumas en stor del av den miljöbeskrivningen jag velat se.

Jag tycker absolut att texten fortfarande är läsvärd! Dock är inte originalversionen något jag rekommenderar att läsa för yngre barn, då den är ganska svårläst och skriven för länge sedan och har ett gammalt språk. Jag har själv inte läst den förenklade versionen, men tror att språket i den skiljer sig en del från språket i originalet. Jag tycker att beskrivningen av miljön kunde varit lite mer detaljerad. Att läsa böcker med långa detaljerade miljöbeskrivningar är inte heller något jag fastnar för, men tycker att en bok blir långtråkig, då dialogerna tar över. Jag skulle inte säga att det är för mycket tal mellan personerna i boken, men att beskrivningen av miljön kunde varit tydligare och mer detaljerad. Fördelen med att läsa en bok där miljön inte beskrivs till fullo är väl att man själv kan fantisera ihop en miljö.

”De tre musketörerna” är ingen bok jag skulle läsa om det inte vore för att vi skulle läsa klassiker. Jag är väl inte så intresserad av historia, vilket gör att boken är mindre intressant för mig. Samtidigt tror jag att man kan läsa boken och gilla den även om man är intresserad av historia. Sättet som Dumas beskriver på får personerna att verka levande. Genom att både beskriva deras bra och dåliga sidor får man en klar uppfattning om hur de egentligen är.

Dumas har delvis hämtat inspiration från verklighetens musketörer, vilket får boken att kännas realistiskt. Man kan absolut se att boken är skriven under romantiken. Jag ser framför allt att boken byggs på D’Artagnans dröm om att bli musketör. Med drömmen följer dramatiska äventyr. Romantik innefattar både drömmar, äventyr och kärlek. Visst uppkommer även kärlek i boken, men berättelsen bygger som sagt framför allt på en dröm som följs ut av ett spännande äventyr.

Jag tror att Dumas skrev boken för att förmedla ett budskap om att aldrig ge upp. Han ville antagligen visa folket att fortsätta att kämpa för att nå sina drömmar hur mörkt det än ser ut att vara. Detta framgår tydligt i D’Artagnans karaktär. Han reser till Paris i vetskap om att han inte äger mer än en sin gamla häst och alldeles för lite pengar för att klara sig. De flesta människor under 1800-talet var fattiga och hade antagligen drömmar precis som D’Artagnan. Jag tror att många kunde och även nu känner igen sig i D’Artagnan och att det är orsaken till boken blev så känd.