Bokredovisning - Cirkeln

 Jag har läst ”Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Boken utspelar sig i ett påhittat samhälle vid namn Engelfors, ett risigt ställe någonstans i Bergslagen. Boken handlar om sex tonårstjejer på gymnasiet som från början inte har någonting gemensamt. En natt när månen plötsligt färgats mystiskt röd förs de alla till den nedlagda gamla folkparken. Vanessa, en av tonårstjejerna, är ute och dricker sig full tillsammans med Wille. Efter ett tag känner hon hur dåligt hon mår. Hon blir alldeles yr och alla tankar snurrar runt i huvudet. Hon känner hur något tar över hennes kropp och hur hon plötsligt reser hon sig från marken. Plötsligt sliter hon filten ifrån Wille och sveper den om sig. Fötterna börjar röra på sig, bort från Wille. Han begriper inte vad hon håller på med och försöker stoppa henne. Hon försöker få fram ord, men Kroppen vänder sig om och går iväg.

Anna-Karin sitter framför datorn och går in på de bloggar där andra människor skriver om sina perfekta liv, som ibland kan göra henne rasande. Efter en stunds läsande känner hon hur benen somnar. I nästa stund reser hon sig upp så hastigt att stolen ramlar. Hon blir genast skräckslagen, eftersom hon är helt säker på att det inte var hon. Även Anna-Karin känner hur någon tar kontrollen över hennes kropp.

Minoo vaknar mitt i natten och befinner sig i trädgården. Till en början tror hon att det är en dröm, men det tar inte långt tid för henne att inse att det inte är det. Hennes kropp börjar röra sig på egen hand. Hon försöker vända om, men kroppen vill åt ett annat håll. Tankarna snurrar runt i huvudet på henne, hon försöker att inte tänka alls. Fötterna fortsätter gå, nu ser hon månen lysa på den mörka natthimlen. Den är röd. Hela situationen är helt obegriplig för Minoo. Till slut kommer hon fram till Kärrgruvan, den nedlagda gamla folkparken. Hon lägger märke till en mörk gestalt borta vid dansbanan. Hon känner genast igen honom. Det är Nicolaus, vaktmästaren från skolan. Vid parkens ingång hör hon någon komma, det är Vanessa. Även Rebecka dyker upp, strax efter Anna-Karin. Bakom Minoo har plötsligt Linnéa dykt upp. Hennes ögon är röda av ansträngning. När hon vänder sig om ser hon också Ida komma gående. Nicolaus börjar prata ännu en gång. ”Vi har väckts ur vår dvala av ett skäl. Den utvalda ska leda kampen mot ondskan och jag ska ledsaga henne. Den utvalda har oerhörda krafter och bara hon kan rädda oss alla från undergång”. De har ingen som helst aning om hur de har kommit dit eller varför de är där. Men snart inser tonårstjejerna att bara de kan rädda världen från att gå under…

Bokens innehåll utspelar sig i nutid. Det finns många olika saker som gör att man kan förstå detta. Hur författaren beskriver personerna, framför allt till utseendet spelar stor roll, hur de är i sättet och hur omgivningen och de olika miljöerna beskrivs. Även beskrivningar av teknologi förklarar detta t ex mobiltelefoner. Vissa delar av boken kan vara lite svåra att förstå eftersom boken är skriven som fantasy. Jag har även funderat på vilken årstid det utspelar sig i och detta är något som ändrar sig under tiden. Även om det kan vara lite oklart ibland om vad som händer och vilken tid det händer, tycker jag att man ändå får en ganska klar bild av när det utspelar sig.

Budskapet i boken har jag funderat mycket på, eftersom det inte är helt uppenbart. Jag har kommit fram till att det är ”tillsammans är vi starkare”. De sex tonårstjejerna får reda på att de måste hålla ihop och skydda varandra om de ska överleva och om de ska kunna rädda världen från att gå under. Jag tror att jag lade märkte till budskapet när jag läste om deras motgångar på vägen mot svaret av all mystik.  Jag märkte att det inte klarade av att lösa problemen utan varandra. Detta förstod jag när de återigen kom fram till samma svar, Cirkeln är svaret, Cirkeln som de alla bildar tillsammans. I slutet av boken försöker Linnéa, en av tonårstjejerna, att lösa ”mysteriet” på egen hand. De andra blir chockerade, men vet att de måste använda alla sina krafter för att hjälpa henne.

Något som jag minns extra väl från boken är när Elias, som från början var en av de sju tonåringarna, blir angripen av rösten inom sig och begår självmord. Antagligen minns jag det så väl eftersom det är en av de första händelserna i boken, händelsen som griper tag i en och får en att vilja läsa vidare i boken. Det är även en av de händelser som berättar vad boken handlar om och som gör att man får en klarare uppfattning om hur boken är skriven, hur upplägget är.

Elias befinner sig i skolan och går i den kalla korridoren. Han känner sig illa till mods, men kan inte förstå varför. Han känner att allt har blivit bättre det senaste halvåret. Den nya psykologen förstår vad han menar, men den som framför allt har förändrat honom är Linnéa. Hon förstår honom och får honom att känna sig levande. Så just nu vet han inte vad som händer. På väg upp för spiraltrappan hör han en främmande viskning inom sig; ”Du tappar greppet”. Han minns inte varför han har gått hit. Precis innan dörren till trapphuset stängs, hör han någons fotsteg. ”Göm dig”, viskar rösten. Han fortsätter mot toaletterna och stänger försiktigt dörren efter sig. Gång på gång hör han rösten, men blir mer och mer säker på att den bara finns i hans huvud. Rösten befaller honom att vända sig om och så ser han sig själv i spegeln framför. ”Krossa glaset”. Han lyder och de stora skärvorna faller ner i handfatet och blir till mindre. Han tar tag i en av skärvorna och backar långsamt in på toaletten, fortfarande lyder han rösten. Händerna greppar glasskärvan hårdare och blod sipprar fram ur handflatan. ”Ingen smärta”. Han slutar kämpa emot och känner ingen smärta längre. Det är över, tänker han. ”Snart är det över”. Han skär djupare och mer intensivt än tidigare. Blodet pumpar ut ur armen. Han tänker på Linnéa men känner ingen smärta. ”Förlåt mig”. Nu vet han inte om det är han själv eller rösten som har talat och det är nu han känner smärtan.

Att jämföra boken med något annat jag har läst är ganska svårt. Jag brukar vanligtvis inte läsa fantasy, så för mig det finns inte många böcker som liknar denna. Men en film som liknar denna är ”hungerspelen”. Jag har inte läst böckerna, men har sett båda filmerna. ”Cirkeln” är skriven som en fantasyroman och hungerspelen är skriven som en framtidsroman. Eftersom ingen vet vad som kommer att hända i framtiden kopplar jag den till fantasy. En annan likhet mellan romanerna är författarens val av huvudpersoner. De båda har skrivit om tonåringar, antagligen för att böckerna rekommenderas för ungdomar. Huvudpersonerna i berättelserna kämpar hela tiden i en kamp mot det onda. Det är likheten som jag främst kommer att tänka på, när jag jämför berättelserna med varandra. Jag tycker även att författaren i båda berättelserna har skrivit mycket om huvudpersonernas privatliv och tagit med mycket intriger mellan personerna. Jag tror det är något som båda böckerna har gemensamt och antagligen något som gör att jag fastnar för böckerna. I ”hungerspelen” tycker jag att man får en klarare bild av de goda och de onda, än vad man får i ”Cirkeln”. Detta utgör nog den största skillnaden mellan berättelserna.

Mats Strandberg, en av författarna som skrivit ”Cirkeln”, föddes år 1976. Han debuterade som författare med boken ”Jaktsäsong” år 2006. Året efter det släppte han boken ”bekantas bekanta”. Även hans tredje roman har fått fantastiska recensioner. År 2011 utgavs ”Cirkeln”, den första boken i Engelforstriologin och 2012 kom även ”Eld” ut som han även denna bok har skrivit tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Cirkeln var nominerad till Augustpriset i ungdomskategorin år 2011.

Sara Bergmark Elfgren föddes år 1980 i Stockholm. Som författare debuterade hon år 2011 då hon skrev ungdomsfantasyromanen ”Cirkeln” tillsammans med Mats Strandberg. Hon skrev också ”Eld”, ”Cirkeln” och seriealbumet ”Berättelser från Engelfors tillsammans med honom. Hon har även varit manusförfattare för både film och tv. År 2012 var hon en av sommarpratarna i P1.

De fick sina idéer till fantasytriologin på ett fik tillsammans. Inspiration har de bl a fått från Mats uppväxtår i Fagersta. Jag tror att Mats uppväxt har varit den största inspirationskälla de använt sig av,  kanske var det därför de skrev boken. Mats ville antagligen berätta för ungdomar om budskap som han stött på när han var yngre. Han ville kanske tillsammans med Sara beskriva hur han upplevde sin uppväxt och föra vidare kunskaper som han fått. Även Sara tror jag har skrivit boken för att nå ut till andra ungdomar och få andra att känna igen sig i huvudpersonerna.

Boken har varit spännande och jag gillade framför allt intrigerna mellan personerna. Den är bra skriven och författarna låter en verkligen lära känna personerna. Det jag även gillade med boken var nog att jag kände igen mig i vissa av personerna, det fick mig att förstå boken bättre. Fantasyromaner är inte något jag brukar läsa, eftersom jag tycker bättre om sanna historier och händelser som jag tror skulle kunna vara på riktigt. "Cirkeln" har både varit lärorik och spännande. Jag har framför allt fått en tydligare bild av fantasy och uppskattar den sortens böcker mer än tidigare.