Bokredovining, Hungerspelen

Jag har läst Hungerspelen. Susanne Collins har skrivit Hungerspelen där hon valt att skriva i framtiden. Det stora landet Panem (som antagligen består av det gamla Amerika) har delats in i 12 olika distrikt. Varje distrikt har en speciell vara eller industriell uppgift som dem är kända för. I distrikt 11 arbetar man i fruktträdgårdar och i distrikt 12 i kolgruvor. Alla distrikt behövs för att Panem ska kunna växa och försörja sig. Alla distrikt ligger utsprida kring Panems huvudstad. I huvudstaden bor alla rika personer och där finns också regimen som styr och ställer över alla distrikt. Tidigare fanns det 13 distrikt men ett utplånades när folket i Panem gjorde uppror. Regimen visade då sin makt och utplånade det 13:e distriktet. Hädan efter för att påminna folket om hur maktlösa dem faktiskt är ska en ung man och kvinna från varje distrikt kämpa till döds i de så kallade ”Hungerspelen”. När man fyllt 12 läggs en lott i ”slåtterskålen”. För varje år upp till 18 års ålder läggs en lott till. I distrikt tolv är det ganska fattigt. Man kan få ett litet kitt med mat för en hel månad men då läggs det till ytterligare tre lotter. Katniss Everdeen har varit med många år utan att ha blivit dragen. Även om man inte blir utlottat tvingas man ändå se på när de 24 deltagarna dödar varandra. Då sätter regimen upp stora tv-skärmar i distrikten. Katniss lillasyster Prim, hon heter egentligen Primrose men alla kallar henne Prim, hade precis fyllt 12 och fick sin första lott lagd i ”slåtterskålen”. Katniss hade samlat på sig 20 lotter och hennes vän Gale 42. Risken att lilla Prim blir dragen var lika med noll.

När slåtterdagen väl är där samlas alla på det lilla torget. Där placeras man in i olika åldersgrupper och väntar sen lydigt på vad som ska hända. En rik medborgare från huvudstaden, i det här fallet Effie Trinket, kommer ut från stadshuset. Hennes uppgift är att lotta ut en man och kvinna som ska kämpa i hungerspelen, och se allmänt snygg ut. Effie hälsar alla hjärtligt välkomna och säger som alltid ”Glatt Hungerspel, och må oddsen alltid vara er gynnsamma!” En film sätts igång på de stora Tv-skärmarna. Det är samma film varje år. En film om upproret och hur regimen ”räddade” situationen genom att skapa Hungerspelen.

Sen är det dags för lottning. Som vanligt drar hon flickorna först. Hennes hand far ner i den stora, kupolformade glasskålen. Hon tar den första lotten hon får tag på. Sakta vecklar hon upp den vita lappen. ”Primrose Everdeen” Katniss ansikte stelnar till. Prim hade ju bara en lott! Chansen var lika med noll! Hennes andning blir tyngre och tyngre. Med hennes skarpa blick ser hon hur Prim sakta börjar gå mot scenen. ”Nej!” Katniss knuffar sig fram. ”Jag är frivillig, jag e frivillig som tävlande!” Allt blir tyst. ”Det verkar som vi har en frivillig!” ropar Effie. Sakta går Katniss fram till scenkanten. Några vakter börjar följa henne upp. Effie tar hennes hand och frågar lugnt vad hon heter. ”Katniss Everdeen” säger hon tyst. ”En stor applåd för Katniss Everdeen, distrikt 12:s första frivilliga någonsin!”

Hungerspelen handlar om 16åriga Katniss Everdeen som tillsammans med sin lagkamrat Peeta Melark tvingas tävla mot 22 andra tävlande i de årliga hungerspelen.

Bokens budskap är att man ska våga stå för vad man tycker och inte dras med alla andra bara för att någon har bestämt det. I Panem tror jag att det är väldigt få som vågar stå upp mot regimen. Men de som står upp mot regimen skulle egentligen kunna få fler att göra samma sak om de bara försökte.

En händelse som jag verkligen tyckte om var när Katniss och Peeta precis dödat den sista mottävlande. De har lyckats hålla sig vid liv i minst två veckor. Visst de har skador som verkligen är allvarliga men när de väl kommer till huvudstaden kommer allt bli bra. Katniss och Peeta väntar på den svävare som ska hämta upp dem. De väntar en lång stund. Kanske måste de flyta på sig först för att spelledarna ska kunna plocka upp Cato, deras senaste offer. Med haltande steg lyckas dem ta sig bort mot sjön. Där tvättar de sina sår de fick av mutanterna och tar sig också tid att dricka. Säkert tio minuter går utan att någonting händer. Plötsligt hörs en röst. ”Reglerna är ändrade. Endast en tävlande kan utnämnas till segrare”. Katniss tittar förskräckt på Peeta. Nej, varför gör de såhär. Hon ville inte döda Peeta! Plötsligt ställer sig Peeta upp. ”Sätt igång”. Katniss släpper sin pilbåge. Ur sin ryggsäck tar hon fram de giftiga bären som Peeta tidigare plockat. ”Regimen ska inte få sin segrare”. Peeta stänger hastigt hennes hand. ”Lita på mig” viskar Katniss. De tar varsin hand full med bär. Sakta börjar de räkna. ”Ett…två…tre”. Deras händer far mot munnen. ”Stop!” en välkänd röst hörs. ”Låt mig presentera, segrarna av de 74:e hungerspelen, Katniss Everdeen och Peeta Melark”. Katniss spottar ut bären ur munnen och kramar om Peeta.

Jag gillar den här delen eftersom Katniss och Peeta bevisar att de faktiskt kan stå upp mot regimen och gör som de själva vill. De visar att regimen inte kan styra över alla.

Tidigare har jag läst en bok som heter ”Godnatt Mr. Tom”. Den utspelar sig under andra världskriget i en liten by utanför London. Boken beskriver hur människorna I London drabbades och hur hårt livet var. Hungerspelen utspelar sig i framtiden och visar också på sett och vis hur människor har det och hur illa det är. Människorna i båda böckerna kämpar för att överleva och framförallt för att få de som har makt i länderna att ändra sig och göra det bättre. Båda böckerna handlar främst om två personer, Katniss och Peeta, Tom och William.

Skillnaderna är då att Hungerspelen utspelar sig i framtiden och God natt Mr. Tom bakåt i tiden.  Hungerspelen utspelar sig i Panem som är ett fantasiland medan England är ett land som faktiskt finns idag.

Jag tycker verkligen att Hungerspelen är värd att läsa men jag tycker man ska se filmerna först eftersom man lätt kan bli besviken och man läser och skapar sig en egen uppfattning.

Suzanne Collins föddes den 10 augusti år 1962 i Hartford. Hon har skrivit trilogin om Hungerspelen Hungergames, Catching Fire och Mockingjay. Hennes pappa var officer och Vietnamnkrigsveteran så flyttade Suzanne och hennes familj väldigt ofta. PÅ gymnasiet gick hon teaterlinjen och studerade sen drama. År 1991 blev hon anställd som manusförfattare för barn TV-program och arbetade för Nikelodeon. År 2000 började hon skriva barnböcker och en serie som var inspirerad från Alice i Underlandet.

Efter det började hon skriva Hungerspelen som sen fick stor framgång och blev oerhört populära. Suzanne skrev Hungerspelen från en legend om Theseus kamp mot Minotaurus från de gamla grekerna. Jag tror också att hon skrev trilogin eftersom hon hade tankar om vad som skulle hända i framtiden och de ville hon förmedla.