En liten prinsessa

Jag har läst klassikern "En liten prinsessa", skriven av Frances H. Burnett.
Den versionen jag läste var inte originalet, men den var inte jättetunn - den hade ca 160 sidor med relativt liten text.

Boken handlar om den söta, 11-åriga flickan Sara Crewe. Sara föddes i Indien men blev sedan tvungen att börja på en internatskola för unga flickor i London för att få en utbildning. Detta såg Sara inte alls fram emot - hon älskade sitt liv i Indien och hon visste att hon skulle sakna sin far förfärligt mycket. Saras far - Kapten Crewe - är en mycket rik man, som älskar sin dotter mer än allt annat. Sara får nästan vad hon vill och då hennes mor är död så har hon en väldigt nära relation till sin far.
När Sara kommer fram till skolan blir hon bemött av skolans rektor, miss Minchin, som ogillar Sara redan från första stund. Dock är hon noga med att skämma bort henne i alla fall, eftersom att Saras far är så rik. På skolan blir Sara snart populär, vilket gör Lavinia - en 12-årig elev som brukade vara populärast på skolan förut - mycket arg. Sara blir bland annat vän med den osmarta (men godhjärtade) Ermengarde, skolans piga Becky, och den söta (men jobbiga) Lottie, som är en av skolans yngsta elever. Innan Saras pappa åker tillbaks till Indien får Sara en docka av honom, som hon döper till Emily. Denna docka blir en av Saras favoriter, och hon brukar låtsas att den är levande och kan höra vad hon säger - men inte prata. Först var Saras liv så gott som perfekt, men sedan hände något som gjorde att hennes liv blev motsatsen till vad det var förut. Men jag ska inte avslöja för mycket, så ni får läsa boken själva om ni vill veta vad som hände...

Jag skulle säga att boken utspelar sig någon gång i slutet av 1800-talet. Den utspelar sig åtminstone inte på vår tid, eftersom att originalet publicerades år 1905. Om man kollar på framsidan av boken kan man se på bilden att den utspelar sig någon gång förr i tiden. De har inga bilar, elektriska apparater, eller liknande. Språket de använder när de pratar är gammaldags, likaså kläderna och miljön. Så det är lätt att förstå att den utspelar sig för relativt längesedan. Länderna den utspelar sig i är Indien och England. Miljön i Indien känns färgglad och trevlig, medan miljön i London känns väldigt grå, regnig och kall. I boken beskrivs hur Sara fryser och hur regnet smattrar. Men också hur vackra solnedgångarna är på kvällarna. 

Jag tror bokens budskap är att man aldrig ska ge upp, för hur svårt det än känns så kommer man att bli lycklig igen. Men också att man ska ta dagen som den kommer och inte förvänta sig för mycket av livet. Ett annat budskap är att inget varar för evigt, att man ska leva dagen som om det vore den sista. 
Budskapet kan också vara att alla är lika mycket värda, oavsett hudfärg, kön, ställning i samhället, osv. Denna bok har alltså väldigt många möjliga budskap. 

Det är svårt att säga om boken fortfarande är läsvärd, för det beror nog helt och hållet på vem som läser den. Jag tycker att den fortfarande är läsvärd, men jag gillar ju denna typen utav böcker. Jag är säker på att vissa andra inte alls hade tyckt om boken.

Personerna i boken är alla ganska enkelt beskrivna, jag blev lite besviken ibland över att alla bara hade antingen en bra eller en dålig sida. Lavinia till exempel, beskrivs endast som en elak och dålig person, medan Sara inte verkar ha några dåliga sidor alls. En annan dålig sak med boken var att den inte var särskilt realistisk. Det hände hela tiden en massa bra saker i Saras liv och till och med när allt var som värst för henne så blev hennes liv snabbt bra igen. 
Vad som var bra med boken var att den gick lätt att läsa, då allt gick ganska snabbt och inga beskrivningar var för långa. Så även om handlingen hade vart lite tråkig i vanliga fall så blev boken ändå inte långtråkig, utan jag tycker faktiskt den var läsvärd. Om jag skulle ge den ett betyg skulle den få 7/10 i omdöme. Det var inte den bästa bok jag läst, men jag gillar gammaldags böcker som denna och som sagt så var den kul att läsa.