Dr. Jekyll & Mr. Hyde

Jag har läst originalversionen av boken Dr. Jekyll & Mr. Hyde (ursprungliga titeln: The Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde) av författaren Robert Louis Stevenson.

Boken är skriven i slutet av 1800-talet, under den senare delen av Romantiken. Det är en skräckromantisk berättelse där samhälle och politik nästan inte nämns alls utan fokus ligger på tankar och känslor.

De första åtta kapitlen är skrivna i tredje person, med advokaten (Mr. Utterson) i fokus. Kapitel nio - Doktor Lanyons berättelse - är i första person och beskriver ett märkligt brev Lanyon mottagit (av Dr. Jekyll). Det kapitlet förklarar lite mer om vad som har hänt Dr. Jekyll under bokens gång, men det tionde och sista kapitlet – Henry Jekylls fullständiga redogörelse – får man hela historien förklarad av Dr. Jekyll själv.

Det är intressant hur författaren valt att skriva historien med fokus på Mr. Utterson (som är en vän till Jekyll) istället för ur Dr. Jekylls perspektiv, vilket man kanske inte förväntar sig när man hör talas om boken.

Boken handlar om Dr. Jekyll som uppfunnit en dryck som kan få hans onda sida att anta en egen gestalt. På dagen kan han vara Henry Jekyll och på natten Edward Hyde för att kunna ägna sig åt sina nöjen - som han inte kunnat uträtta som Henry Jekyll - på nätterna. Hyde är rakt igenom ond, opåverkad av Jekylls välvilja och på gränsen till omänsklig, men Jekyll är fortfarande i stort sett sitt gamla jag. 

Han skaffar ett litet hus där han kan hålla till när han är i sin andra skepnad och säger till sin personal att han är välkommen att komma och gå som han vill – han skriver till och med in i sitt testamente att om något skulle hända (att han dör eller försvinner) så ska hans ägodelar lämnas åt Edward Hyde.

Efter ett mord på en gammal man väcks starka misstankar mot Hyde och Jekyll beslutar sig för att motstå frestelsen att svälja drycken och genomgå förvandlingen för alltid. Nu har han lagt Hyde åt sidan och ska gottgöra allt ont han gjort för att rena sitt samvete, är vad han intalar sig själv. Men det går inte som han tänkt sig, en dag vaknar han upp i sitt sovrum som Hyde och inser att han inte längre är kapabel till att bestämma över när förvandlingen ska ske.

Detta leder till att han låser in sig på sitt arbetsrum och slutar träffa folk.

Den före detta välvilliga Henry Jekyll som alltid hjälpte alla och var på gott humör, hade ersatts av en blek och mager, tystlåten person som bara steg utanför tröskeln till rummet för att ta in måltiderna hushållerskorna ställt fram åt honom.

Det är här advokaten Mr. Utterson kommer in i bilden. När Jekyll plötsligt tar avstånd från allt och alla börjar Utterson och de andra i Jekylls närhet oroa sig för honom. De tror till slut att han blivit mördad, av ingen mindre än den där obehagliga typen Edward Hyde, som redan innan var ogillad av alla och som egentligen är Henry Jekyll själv – men det har ingen förstås någon aning om.

Jag hade hellre läst hela historien ur Jekylls perspektiv istället för bara ett förklarande kapitel på slutet. Det blev snabbt ganska segt att läsa om Mr. Utterson och det kändes som att inget riktigt hände förrän i den senare delen av boken, trots att man faktiskt visste att saker hände.

Man kan säga att jag tycker väldigt mycket om idén till berättelsen, men mindre om genomförandet.

Jag vill inte säga att boken är dålig, för det är den inte, men jag gillade den inte så mycket som jag hade trott att jag skulle göra.

Jag rekommenderar den här boken om man föredrar intressanta historier mer än händelserika, om man är intresserad av psykologi och om man vill läsa något lite svårare. Boken är till synes ganska tunn med sina 95 sidor – efterord med fakta om författaren inräknade – men språket är gammalmodigt med ganska långa meningar och ibland fick jag läsa om ett stycke flera gånger innan jag förstod vad jag läst (ingen bok för väldigt tankspridda människor alltså).

Boken har flera gånger filmatiserats och jag såg en från 1955. I den filmen visas inte Dr. Jekylls förvandling så som det beskrivs i boken, men det kanske inte är fullt så lätt att filma en sådan förändring med den tidens teknik. Berättelsen bygger också mycket på hans känslor, vilket inte kunde visas så bra i filmen - vilket i sin tur ledde till att den blev ganska tråkig att se på.

Boken utspelar sig i London under 1800-talet och i jämförelse med Oliver Twist tillhör karaktärerna i Dr. Jekyll & Mr. Hyde de rika kretsarna i staden. Eftersom båda böckerna utspelar sig under samma tidsperiod – trots att de inte är skrivna samtidigt – får man bilden av London både genom de rikas och de fattigas ögon. De stora skillnaderna mellan samhällsklasserna märks tydligt, till exempel har Henry Jekyll råd med både tjänstefolk och laboratorieutrustning medan Oliver inte ens har råd med mat för dagen.

Böckerna är dock ganska svåra att jämföra med tanke på att Charles Dickens hör till realismen och Robert Louis Stevenson till romantiken.

Budskapet med boken är att alla människor har goda och onda sidor inom sig, och att det inte är någonting man ska försöka att styra – för det kan man inte. Jekyll ville kontrollera sina sidor för att få mer strukturerat liv, men det slutade bara med att det onda tog överhanden och allt gick överstyr.  

Oliver Twist

På Olivers sjuårsdag förflyttas han till ett barnhem som bara har hand om pojkar. Där är det mörkt och kallt och om dagarna får de arbeta hårt och länge med att ta isär hoptvinnade rep med hjälp av en spik. Det verkar som början av februari och det är kallt där de sitter med tunna kläder och frusna fingrar. De får en portion tunn välling varje dag som de får äta vid långa, bord av mörkt trä. De som bestämmer i barnhemmet sitter i samma rum, vid ett högre bord och äter betydligt mer än de behöver – förmodligen för att visa hur mycket värdigare de är än pojkarna de tar hand om. Barnhemmet ser väldigt fattigt ut - och pojkarna får inte ens lov och sova i ordentliga sängar – även om männen som har hand om det förmodligen är betydligt rikare.

Oliver blir efter en lottdragning bland några pojkar tvungen till att gå fram och be om en portion till, men han blir strängt utskälld och skickas till en begravningsentreprenör vid namn Mr. Sowerberry där han blir lärling.

Mr. Sowerberry bor i ett ganska litet hus som man inte ser så mycket av egentligen. Rummen är ganska mörka, många av möblerna är intensivt mörkbruna och det ligger saker lite varstans. Oliver blir behandlad bättre än på barnhemmet, men han blir fortfarande snäst åt, kommenderad att göra saker hit och dit och han får sova i källaren.

 Efter ett tag får han bli själasörjare under begravningar istället eftersom Mr. Sowerberry vill ha användning av hans sorgsna ansiktsuttryck, men efter att ha blivit slagen av Mr. Sowerberry på order av hans fru och fått elaka ord och pikar från en annan, äldre lärling vid namn Noah får Oliver tillslut nog och rymmer.

På väg mot London träffar han på Dodger, en pojke i ungefär samma ålder som han själv. Han får följa med honom hem till Fagin, en fattig gammal man som tar hand om en mindre grupp pojkar i utbyte mot att de själ från de rikas fickor, och ger bytet till honom.

Huset de bor i är ganska fult och rangligt med få fönster och utan utsmyckning på väggarna. Det kommer knappt in något ljus, där finns inte så många lampor och hela byggnaden känns väldigt kylig och smutsig – jag tror inte direkt att någon bryr sig om att städa.

Dodger tar med Oliver ut till London för att lära honom yrket som ficktjuv. Han smyger fram och själ en plånbok från en rik man, men Oliver får skulden och tas till en domare i staden.

En rik herre vid namn Mr. Brownlow hittar honom när han är sjuk och beslutar sig för att ta med honom hem för att hjälpa honom friskna till.

Men han upptäcker att han tycker om Oliver, och låter honom stanna kvar. Huset är ljust och öppet och har ett rymligt vardagsrum med bokhyllor som täcker alla väggar. Trädgården är stor och välvårdad och hela platsen känns alldeles ljus.

Men när Oliver beger sig till staden för att lämna tillbaka böcker på order från Mr. Brownlow får Nancy – som bor med Fagin och pojkarna – tag i honom och tar med honom tillbaka till Fagin mot hans vilja.

Fagin är ganska egoistisk som utnyttjar pojkarna till att stjäla för att sedan behålla allting för sig själv, men han verkar ändå bry sig om deras välmående och hälsa, vilket gör honom lite svår att få grepp om.

Hos Fagin behöver Oliver aldrig buga eller ursäkta sig, för Fagin har ingenting att bevisa när de båda två i stort sätt hör till samma grupp i samhället. Fagin är inte så förnäm av sig, vilket man kan se bara genom att slänga en blick på hans trasiga kläder, smutsiga ansikte och trassliga hår.

Nancy är den enda flickan som bor i huset och hennes bakgrund får man inte veta så mycket om – vilket jag kan tycka är lite synd eftersom det då blir svårare att bry sig om henne när hon sedan år en viktigare roll i den senare delen av filmen.

Hon är till synes blek, ganska mager och ger ett intryck av en som sitter tyst och vill hålla sig utanför alla problem, men hon är ändå väldigt modig som offrar sitt liv för att Oliver ska få komma tillbaka och bo hos Mr. Brownlow.

Oliver själv är liten till växten och väldigt tystlåten, vilket är ganska förståeligt när han blivit skälld på och slagen större delen av sitt liv. De som tagit hand om honom under de första åren har varit rika, hjärtlösa män som inte brytt sig om honom och skrikit att han förtjänar att bli hängd.

Om man ska få ut någonting positivt av det här är det att han faktiskt fick komma tillbaka till Mr. Brownlow till slut och att han kommer växa upp med fler livserfarenheter och med mognare syn på livet än vad de rika skulle kunna drömma om.

Jag tror att budskapet med boken är att det är idiotiskt att behandla människor utefter hur mycket pengar de har och att det är åsikter och värderingar som spelar störst roll i slutändan. Det är så otroligt korkat, rent i allmänt, att döma folk efter saker de inte kan hjälpa. Men det är minst lika korkat att döma någon för tidigt utan att ge dem en chans att bättra sig, och det är här Fagins lite kluvna personlighet kommer in. Han är egoistisk, snål och lurar andra till att uträtta brottsliga handlingar han själv är inkapabel till, men han vill ändå väl och i slutändan verkar han ångra sig och får dåligt samvete innan han ska hängas – vilket kanske bara har att göra med att han är rädd för vad som kommer hända honom efter döden, men vem skulle inte vara det? – och skänker Oliver sitt skrin med värdesaker.

Bokredovisning - Fjärde riket

Jag har läst boken Fjärde riket av författarinnan Maria Nygren.

Huvudkaraktären heter Blenda och vid bokens början har hon precis bytt skola till Ängholmsskolan. Hon märker snabbt att klassen ligger i obalans och att en enda tjej vid namn Hedvig ensam står vid makten. Hedvig kommer och går till lektionerna som hon vill, beter sig respektlöst mot både lärare och elever och får höga betyg genom att skriva av diverse uppsatser andra gjort före henne. Ingen kan heller säga till henne, eftersom hon är så pass populär och har så många som fruktar henne.

De andra i skolan har vant sig, men Blenda vill ha förändring.

Efter en fest kommer Hedvig i konflikt med sin bästa vän, Penny, vilket leder till att Penny inte längre har tillgång till de förmåner hon fick genom att stå Hedvig nära.

Penny hamnar i samma grupp som Blenda och en annan tjej (Lena-Stina) i ett arbete om Adolf Hitlers väg till makten.

Sakta men säkert börjar hon komma på en plan om hur de ska beröva Hedvig makten över skolan, med hjälp av historierna om Hitler.

Hon kontaktar Penny och Lena-Stina och får dem att lyssna på det hon har att säga. De bli naturligtvis skeptiska när de hör Blenda ta upp Hitler, men Blenda får de sakta att förstå att det här är för någonting bra och att det faktiskt kan fungera.

De får ihop ett tal, som de spelar in på Pennys mobil och sedan kopplar till skolans högtalarsystem så att hela klassen får höra meddelandet morgonen därpå. Men när talet strömmar ut i klassrummet börjar Hedvig skratta, och alla börjar skratta med henne så att Blendas ord blir allt otydligare och svårare att urskilja.

Detta ser de som ett stort nederlag, men sedan upptäcker Blenda att Hitler också misslyckades först, han kom inte in på skolan han sökte till.

De lyckas tillsammans få skolans orientering att bli nedlagd, till allas lättnad och Blenda, Penny och Lena-Stina börjar få mer respekt från samtliga i klassen.

Istället för orienteringen hålls det en dag i skolan där den som vill får hålla tal i matsalen. Blenda skriver ett nytt tal som hon länge övar framför spegeln för att få in rätt tonläge och handrörelser och som hon sedan läser upp i skolans matsal.

Fler och fler börjar lyssna på Blenda och Hedvig förlorar mer och mer för varje dag som går. Men till slut handlar det inte längre om att göra skolan bättre, utan att hålla fast vid makten till varje pris.

Författaren inspirerades av frågan ”Hur kunde Hitler skapa ett helt nytt rike?” och drog paralleller mellan det och tanken om status. Och var någonstans märks status allra tydligast? Jo, i högstadieklasser.

" ’Såklart var Hitler ett svin’, säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. ’Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen.’ ”

Sida 98

Boken utspelar sig i nutid, vilket man märker på beskrivningar av teknologi som mobiltelefoner, högtalarsystem och bildredigeringsprogram, men också på beskrivningarna av hur karaktärerna beter sig, vilka kläder de har etcetera.

Någonting jag fastnade för – inte en direkt händelse, men i alla fall – var inledningen till kapitlet på sida 387:

”Ibland kommer ljudet av explosionen långt efter det att själva smällen har ägt rum. Det är som om örat bedövas av kraften och stänger av. Kroppar som flyr över fälten, med ett hav av eld bakom sig, framrusande i total tystnad och inte förrän timmar, månader eller år senare återvänder hörseln. Och först då hörs dånet. Obevekligt.

Oändligt brutalt i all sin kraft.”

Det är ett dramatiskt och kraftfullt citat, jag vet inte varför jag fastnade för det men jag gillar det väldigt mycket.

Boken var inte av kioskvältarperfektion, men den hade sina stunder och karaktärerna var spännande att följa, även om de var lite svartvita och inte fullt så utvecklade som man kan hoppas på. Jag kunde som sagt känna igen mig i vissa situationer och karaktärsdrag och jag tycker att boken är läsvärd.

Men vissa saker var inte så genomtänkta, lärarna och rektorn begår grova tjänstefel hela tiden. De struntar i tystnadsplikten, tar enskilda, privata, samtal inför hela klassen och även om det ”bara är en bok” så stör det mig en aning.

Jag skulle ge boken betyget 2,5/5

Författaren (som nämndes  början) heter Maria Nygren och är född 2 februari år 1975. Hon är en svensk författare och regissör som är utbildad vid Dramatiska Institutet. Förutom boken Fjärde riket har hon också skrivit 100 meter lycka.

"Personbeskrivning"

Jag har som sagt inte kommit så långt i boken än, men LSD (Lena-Stina) är en karaktär jag fastnade för. Hon har blont hår och grå ögon och verkar ha ett snällt och slutet utseende. Tyvärr fick jag ett dåligt intryck av henne till en början på grund av att författaren använde sig av uttrycket "mandelformade ögon" som jag av någon anledning - som jag inte vet vart den kommer ifrån egentligen - har väldigt svårt för.
I alla fall så har hon blont hår och grå ögon. Författaren beskriver henne även som "Musbrun".
Och det är en väldigt passande sammanfattning enligt min mening då hon faktiskt påminner om en tyst liten mus eftersom hela hon egentligen utstrålar färgerna brun och grå.
Hon har aldrig riktigt passat in någonstans och har med åren vant sig vid det. Hennes oförmåga att försöka påminner svagt om min och det är det jag gillar hos henne. Inte för att det är någon bra egenskap i sig, men det är lätt att tycka om personer som påminner om en själv då det underlättar jobbet att lära känna karaktären.
Med hennes oförmåga att försöka menar jag inte att hon är lat utan mer att hon är eftertänksam och osäker.
Någonting om hennes kläder nämns inte och bara faktumet att hennes klädsel är helt irrelevant  bidrar till den undangömda personligheten.
Verkar som en författare som för en gång skull förstår själva grejen med sina karaktärer och det uppskattar jag. 

Det är i alla fall min mening om det intryck jag fått såhär långt. 

Fjärde Riket

Jag håller på att läsa boken Fjärde Riket av Maria Nygren. Jag har inte läst så långt, men den verkar bra. Den verkar inte sådär äckligt orealistisk som många andra böcker och huvudpersonen är inte helt perfekt och problemlös.
Titeln låter som någon dålig fantasyserie, men den handlar om en vanlig tjej som går i en vanlig skola så långt jag har läst i alla fall. The end.

Den ser ut som en fantasybok också. Men det är det inte. Okej?