Klassiker - Avslutande Uppgift

1.     Jag har läst boken ”En liten prinsessa” av Frances H. Burnett.

2.     Boken är skriven under romantiken. Det märker man eftersom att även om det händer en del sorgliga saker så är det ändå en ganska glad, spännande och lättsam bok, som handlar om en liten 11-årig flicka. Till skillnad från till exempel Oliver Twist så handlar boken mycket om rika människor med ett enkelt liv. Boken är inte heller särskilt realistisk. Även om det inte händer några helt omöjliga saker så har huvudpersonen (Sara) en oerhörd tur hela tiden, vilket kan kännas lite orealistiskt. Det händer hela tiden en massa bra saker och allting löser sig förr eller senare. Dessutom är Sara nästintill perfekt och har mycket få brister. Vad som än händer är hon alltid glad och trevlig. I verkligheten brukar det inte gå riktigt så lätt, åtminstone inte för mig.

Så boken är alltså inte skriven under realismen. Den är inte heller skriven under upplysningstiden, då den inte har någonting att göra med vetenskap, uppfinningar, eller något annat sådant. Den är inte samhällskritisk och den handlar varken om vetenskap eller ”det hårda livet”. Dock visar den faktiskt ibland hur hårt livet kan vara, som när Sara förlorade allt och gick från skolans favoritelev till skolans piga. Dessutom dog hennes far, vilket gjorde henne jätteledsen eftersom att hennes mor också var död. Men trots det så märker man ändå ganska tydligt att boken är skriven under romantiken.

3.     ”En liten prinsessa” publicerades år 1902, men från början var boken en novell, som publicerades år 1888. Jag skulle tro att boken utspelar sig under den tid då den skrevs, alltså slutet av 1800-talet. De har inga bilar, vilket man började få i början av 1900-talet, så den måste utspela sig innan dess. Jag tycker samhället i denna bok var ett typiskt engelskt samhälle under 1800-talet. Den utspelar sig för det mesta i London, så det är kanske inte så konstigt. I början utspelar den sig i Indien, och då märker man en stor skillnad på miljön där och i England. I Indien är det soligt, trevligt och färgglatt medan miljön i England är mycket mer grå och trist. Det regnar ofta och ibland är det väldigt kallt ute.

Tyvärr verkar det som att de flesta var väldigt ytliga och hade mycket fördomar om folk. När Sara började på sin nya skola i England så började alla genast beundra henne och ville bli vän med henne. Till och med fröken, miss Minchin, var snäll mot Sara – även om hon egentligen inte gillade henne. Men sedan, när Saras pappa förlorade alla sina pengar och dog, så var Sara helt plötsligt inte det minsta rik längre. Då var det bara några få personer som fortfarande ville vara vän med henne, och hon tvingades arbeta som piga för att få bo kvar på skolan. Miss Minchin behandlade henne jättedåligt och tyckte att hon inte var värd något bara för att hon inte var rik längre. Även den andra pigan – Becky – behandlades precis lika dåligt. Ingen fick prata med henne och absolut inte vara vän med henne. I början var det även en del elever som hade fördomar om Sara, bara för att hon var från Indien, vilket också är fel. Så det verkar som att samhället var väldigt ytligt och ganska orättvist.

Livet verkar inte ha vart enkelt på den tiden. Var man inte rik så fick man verkligen kämpa. Sara stötte på en flicka en gång som antagligen var hemlös. Hon satt utanför bageriet i staden och höll på att svälta ihjäl, så Sara delade sina bullar med henne, det tycker jag var väldigt bra gjort.

Även om man var rik så kunde livet såklart vara svårt. En av de yngsta eleverna på skolan, Lottie, hade förlorat sin mamma. En annan elev var bara allmänt osmart och var nästan inte duktig på någonting. Därför hade hon väldigt dåligt självförtroende och mådde inte så bra. Och så träffade Sara en indisk man, som var deprimerad då han kände skuld för att hans kompis hade dött, och dessutom visste han inte vart denna mannens dotter hade tagit vägen, vilket gjorde honom ännu mer ledsen. Hans kompis visade sig vara Saras pappa, och Sara var därmed den dottern som han hade letat efter.

Livet var alltså precis som det säkert alltid kommer vara - ibland en dans på rosor och ibland riktigt slitsamt och jobbigt.

4.     Jag tänkte jämföra ”Oliver Twist” med ”En liten prinsessa”.  I Oliver Twist är miljön i samhället väldigt mörk, grå och fattig. De flesta verkar inte ha det så enkelt, och allting är väldigt slitet och smutsigt. Det utspelar sig i en stad, så det är mycket hus och människor, och det är allmänt trångt. En liten prinsessa utspelar sig också i en stad, men där är det mer lyxigt och inte så slitet, och även om det är en stad så finns det ändå lite växter här och där.  

I båda böckerna är samhället ungefär så som jag beskrev det innan: folk är väldigt ytliga, nästan allt handlar om pengar, och det är en väldigt stor skillnad på de rikas och de fattigas levnadsvillkor. Lagarna var otroligt stränga och man kunde få dödsstraff för småsaker, som att ha stulit något. Detta ser man i Oliver Twist, då Fagin fick dödsstraff eftersom han var en tjuv. Det gällde alltså att följa alla de strikta regler som fanns i samhället. Det fanns även mång normer, som att kvinnor inte fick göra ”manliga” saker och att man inte fick prata med en slav/piga/annat tjänstefolk, annat än för att befalla dem något. Helst skulle man inte vara trevlig mot någon som var lägre rankad än man själv.

5.     Det finns väldigt många likheter mellan de två verken, till exempel:

·      Båda handlar om ett snällt, väluppfostrat barn.

·      Båda utspelar sig någon gång under 1800-talet.

·      Båda visar att livet oftast var väldigt hårt förr i tiden.

·      De visar även att skillnaden mellan fattiga och rika var väldigt stor förr i tiden.

Böckerna är egentligen ganska lika, det som skiljer dem mest åt är nog miljön. Även om båda utspelar sig på samma plats och under samma tid (åtminstone ungefär samma), så känns miljön helt annorlunda. Den är så mycket smutsigare och slitnare i Oliver Twist, vilket det gör att allting känns lite värre där än vad det gör i En liten prinsessa.

En annan skillnad är att Oliver Twist handlar mycket om olagliga saker, som att stjäla och till och med mörda folk, eftersom att Bill mördade Nancy. En liten prinsessa handlar inte om något sådant, utan mer om livet i skolan, vilket inte Oliver Twist gör. En liten prinsessa är nog lite mer av vad folk skulle kalla ”tjejig”, kanske för att boken handlar om en tjej, medan Oliver Twist nästan bara handlar om killar. Den enda tjejen som finns med bland de större rollerna är Nancy.

Sen så måste jag säga att Oliver Twist är lite hemskare än En liten prinsessa. Även om Saras pappa dör i En liten prinsessa så är det flera personer som dör i Oliver Twist, och dessutom dör de på mer brutala/hemska sätt. Nancy blev misshandlad till dötts, Fagin blev hängd (vilket man dock inte fick se), Bill råkade hänga sig själv, m.m. Och i En liten prinsessa visade de heller aldrig när Saras pappa dog, utan man fick bara reda på att det hade hänt.

Sedan så är det mer fattigdom och mer lidande i Oliver Twist. Där är fler personer som har det svårt än vad det är i En liten prinsessa. Oliver Twist är nog lite mer realistisk.

Oliver Twist - Uppgifter till filmen

1.     Jag tycker inte att han har det jättebra på något av ställena. På barnhemmet är personalen väldigt sträng, barnen måste ju arbeta hela dagarna (även om det är kallt ute) och de blev jättearga när Oliver bad om mer mat. Det var till och med någon som sa att Oliver kommer bli hängd en vacker dag, vilket känns lite överdrivet. Det var också väldigt synd om Oliver eftersom att det inte var han själv som ville be om mer mat, utan han var tvungen efter som att hans kompisar hade ”tvingat honom”. Egentligen var han kanske inte tvungen, men han vågade nog inte säga emot.

Miljön på barnhemmet är ganska grå och dyster, och det känns som att det är väldigt kallt eftersom att barnen går och fryser hela tiden. Barnen blir även dåligt behandlade på andra sätt, till exempel får de väldigt lite (och dålig) mat, och om de inte följer barnhemmets regler så blir de hårt bestraffade. Oliver verkade inte ha några särskilda vänner på barnhemmet, utan istället blev han nästan lite mobbad för att han var kort, blyg och klen. Men när de satt och tvinnade upp tråd så pratade han med en annan pojke, som verkade ganska snäll.

Inte heller hos begravningsentreprenören blir Oliver bra behandlad. Han blir slagen när han är olydig, får lite mat och får ständigt elaka kommentarer, som när Noah sa en massa taskiga saker om Olivers mamma. Detta var ju väldigt känsligt för Oliver, så då sa han emot, vilket ledde till att han blev slagen och inlåst, samt inte skulle få någon mat. Begravningsentreprenören bor i ett hus som ser ganska slitet och smutsigt ut. Det verkar inte särskilt lyxigt – faktum är att Mr. Brownlows hus nästan är det enda rena och lyxiga huset i hela filmen. Kanske var det fattigt i England på den tiden, eller så ville filmskaparen visa att det ibland var väldigt fattigt och hårt förr i tiden.

Hos Fagin blir Oliver lite bättre behandlad. Han får några vänner (främst Dodger), får mat, blir inte misshandlad, m.m. Men han tvingas liksom de andra pojkarna att stjäla, vilket han egentligen inte vill. Dessutom planerar de ju att mörda Oliver i slutet av filmen, så han blir ändå dåligt behandlad också ibland. Det händer ofta att Fagin ljuger lite för Oliver, eller inte berättar saker och ting. I början vill han till exempel inte att Oliver ska få reda på vad som försiggår (att de stjäl saker), men sedan blir Oliver själv en del av det, så då får han reda på det.

Miljön hos Fagin är både fattig och lyxig. Lägenheten är ganska sliten och smutsig, men å andra sidan finns det ju en massa dyrbarheter också, som pojkarna har stulit.

Miljön är även mörk och Oliver tyckte nog att det nästan var lite skrämmande i början. Lägenheten är ganska privat och lite mystisk, eftersom de gömmer sig där och försöker dölja att de är tjuvar.

2. Först och främst är Oliver väldigt väluppfostrad och artig. Han säger nästan aldrig emot och han är även ganska blyg. Det beror nog mycket på hans uppväxt – han har ju inte blivit så bra behandlad och det har säkert gjort honom mer rädd och blyg än vad han annars skulle vara. Oliver är smått naiv och tror alltid det bästa om folk. Det kan ibland vara något dåligt, eftersom att han inte alltid förstår när folk har hemligheter för honom. Oliver har ett ganska neutralt humör och brukar inte bli arg, men om det händer något riktigt hemskt så kan han bli arg/ledsen. Egentligen har inte Oliver några särskilda egenskaper, förutom att han är artig och ganska tyst. Han har inga speciella intressen eller liknande, åtminstone inte något som förekommer i filmen.

Fagin är både snäll och lite elak på samma gång. Han verkar ha ett gott hjärta, för han tar faktiskt hand om pojkarna och bryr sig om dem. När han satt i fängelse så blev han överlycklig när Oliver kom på besök (och gav Oliver sin kista med dyrbarheter i), jag tror att han gillade Oliver lite extra mycket eftersom att han var så god och aldrig ville någon något illa. Samtidigt är han ganska självisk eftersom att han mest tog hand om pojkarna för sin egen skull. De stal saker åt Fagin, inte åt sig själva. Jag tycker Fagin är ganska speciell och lite konstig. Han är ganska feg också, och är väldigt rädd för att polisen ska upptäcka honom.

Men jag tyckte trots allt synd om honom när han satt i fängelse, så jag tycker han är mer en god person än en elak person. Han har nog inte haft det så enkelt i livet, han kan ju uppenbarligen inte försörja sig själv och det känns inte direkt som att han kommer från någon rik familj -eller så har han bara förlorat allt.

Till skillnad från många andra i filmen så är Nancy en väldigt god person som verkar ha bra åsikter. Hon vet vad som är rätt och fel och står för vad hon tycker – hon offrade till och med livet för att hon tyckte det var fel att Oliver skulle bli mördad eller bli en tjuv. Därför tyckte jag verkligen synd om henne när hon blev mördad, hon förtjänade det inte. Inte heller Nancy verkar ha haft en bra uppväxt. Det kan ha vart så att hon var hemlös och inte kunde klara sig själv, och då kanske Fagin hjälpte henne. Därför känner hon att hon är skyldig att vara snäll mot Fagin, vilket är anledningen till att hon stannar kvar hos tjuvarna. Dessutom behöver hon på sätt och vis deras hjälp, för hon har ingen annanstans att ta vägen.

Eller så blir hon tvingad att hjälpa dem. Det hade inte varit helt förvånande då hon till exempel inte fick gå ut när hon ville det. I vilket fall som helst så verkar hon inte vilja hjälpa tjuvarna, utan hon verkar ogilla det de gör. De gjorde henne till en av dem, men hon vill nog inte att samma sak ska hända Oliver, därför försöker hon hjälpa honom.

Nancy har inte några tydliga dåliga sidor i filmen. Det skulle väl i så fall vara att hon kan vara lite osmart ibland, som när hon inte förstod att hon var förföljd när hon skulle berätta för Mr. Brownlow vart Oliver var.

3. Det tydligaste budskapet jag kan hitta är att livet är hårt, men man ska aldrig ge upp. Förr eller senare kommer saker och ting lösa sig, även om vägen dit är svår.

I slutändan kommer (nästan) allt bli bra, annars är det inte slutet.

Det tycker jag är ett bra budskap, eftersom det syftar på att man inte ska ge upp.

Budskapet skulle också kunna vara att alla har känslor, oavsett om man är rik eller fattig. Därför ska man behandla alla lika och inte ha fördomar om folk. I filmen märks tydligt att tjuvarna har fördomar om det rika folket, och det rika folket har fördomar om tjuvarna och de fattiga. Det tycker jag är synd eftersom att alla faktiskt är likadana på insidan. Ett annat budskap är att ingen är helt god/ond, utan alla gör misstag ibland men man kan fortfarande vara god innerst inne.

Charles Dickens kanske skrev boken för att han var arg på samhället och ville visa hur hårt livet kunde vara om man var hemlös, fattig, eller på annat sätt hade haft otur i livet och hamnat på fel väg. Han tyckte kanske att man blev behandlad orättvist och ville att de lyckligt lottade skulle förstå att alla inte hade det så lätt som dem.

Eller så blev Charles inspirerad av sitt eget liv. Som liten var hans familj mycket fattig och Charles var tvungen att arbeta i en skokrämsfabrik 12 timmar per dygn för att hjälpa till att tjäna pengar. Trots det kunde familjen knappt försörja sig och Charles pappa hamnade i gäldstugan. Kanske ville han skriva en bok om hur det kunde vara att vara fattig och vara tvungen att arbeta som barn, för att ”skriva av sig”.

Boktips: Hungerspelen Trilogin

Jag har läst Hungerspelen trilogin (av Suzanne Collins), som innehåller Hungerspelen, Fatta eld, och Revolt. Sammanlagt har de tre böckerna nästan 1000 sidor, och jag var själv faktiskt tveksam på om jag skulle orka läsa allt, men jag bestämde mig för att åtminstone ge det en chans. Och det var värt det, för när jag väl hade kommit in i boken så blev jag nästan helt beroende. Den är så uppslukande och spännande - man kan verkligen inte sluta läsa! De flesta vet nog ungefär vad boken handlar om, men om någon inte vet så handlar den om 16-åriga Katniss Everdeen, som tvingas delta i de årliga Hungerspelen. Spelen direktsänds i hela Panem (kontinenten som en gång var USA), och går ut på att 24 deltagare ska slåss på liv och död tills bara en överlevare kvarstår. Vinnaren får massvis av pengar och berömmelse.
Deltagarna kommer från 12 fattiga distrikt som omringar den rika och mäktiga huvudstaden.
När Katniss, tillsammans med sin partner Peeta, vinner Hungerspelen så är hon jätteglad över att hon lyckats rädda både sig själv och Peeta, trots att egentligen bara en person får vinna. Men om en flicka från distrikt 12 (det fattigaste och mest maktlösa distriktet) kan trotsa huvudstaden och lyckas, vad hindrar då de andra distrikten från att göra samma sak? Snart startar en revolution som Katniss inte längre kan kontrollera...

En liten prinsessa

Jag har läst klassikern "En liten prinsessa", skriven av Frances H. Burnett.
Den versionen jag läste var inte originalet, men den var inte jättetunn - den hade ca 160 sidor med relativt liten text.

Boken handlar om den söta, 11-åriga flickan Sara Crewe. Sara föddes i Indien men blev sedan tvungen att börja på en internatskola för unga flickor i London för att få en utbildning. Detta såg Sara inte alls fram emot - hon älskade sitt liv i Indien och hon visste att hon skulle sakna sin far förfärligt mycket. Saras far - Kapten Crewe - är en mycket rik man, som älskar sin dotter mer än allt annat. Sara får nästan vad hon vill och då hennes mor är död så har hon en väldigt nära relation till sin far.
När Sara kommer fram till skolan blir hon bemött av skolans rektor, miss Minchin, som ogillar Sara redan från första stund. Dock är hon noga med att skämma bort henne i alla fall, eftersom att Saras far är så rik. På skolan blir Sara snart populär, vilket gör Lavinia - en 12-årig elev som brukade vara populärast på skolan förut - mycket arg. Sara blir bland annat vän med den osmarta (men godhjärtade) Ermengarde, skolans piga Becky, och den söta (men jobbiga) Lottie, som är en av skolans yngsta elever. Innan Saras pappa åker tillbaks till Indien får Sara en docka av honom, som hon döper till Emily. Denna docka blir en av Saras favoriter, och hon brukar låtsas att den är levande och kan höra vad hon säger - men inte prata. Först var Saras liv så gott som perfekt, men sedan hände något som gjorde att hennes liv blev motsatsen till vad det var förut. Men jag ska inte avslöja för mycket, så ni får läsa boken själva om ni vill veta vad som hände...

Jag skulle säga att boken utspelar sig någon gång i slutet av 1800-talet. Den utspelar sig åtminstone inte på vår tid, eftersom att originalet publicerades år 1905. Om man kollar på framsidan av boken kan man se på bilden att den utspelar sig någon gång förr i tiden. De har inga bilar, elektriska apparater, eller liknande. Språket de använder när de pratar är gammaldags, likaså kläderna och miljön. Så det är lätt att förstå att den utspelar sig för relativt längesedan. Länderna den utspelar sig i är Indien och England. Miljön i Indien känns färgglad och trevlig, medan miljön i London känns väldigt grå, regnig och kall. I boken beskrivs hur Sara fryser och hur regnet smattrar. Men också hur vackra solnedgångarna är på kvällarna. 

Jag tror bokens budskap är att man aldrig ska ge upp, för hur svårt det än känns så kommer man att bli lycklig igen. Men också att man ska ta dagen som den kommer och inte förvänta sig för mycket av livet. Ett annat budskap är att inget varar för evigt, att man ska leva dagen som om det vore den sista. 
Budskapet kan också vara att alla är lika mycket värda, oavsett hudfärg, kön, ställning i samhället, osv. Denna bok har alltså väldigt många möjliga budskap. 

Det är svårt att säga om boken fortfarande är läsvärd, för det beror nog helt och hållet på vem som läser den. Jag tycker att den fortfarande är läsvärd, men jag gillar ju denna typen utav böcker. Jag är säker på att vissa andra inte alls hade tyckt om boken.

Personerna i boken är alla ganska enkelt beskrivna, jag blev lite besviken ibland över att alla bara hade antingen en bra eller en dålig sida. Lavinia till exempel, beskrivs endast som en elak och dålig person, medan Sara inte verkar ha några dåliga sidor alls. En annan dålig sak med boken var att den inte var särskilt realistisk. Det hände hela tiden en massa bra saker i Saras liv och till och med när allt var som värst för henne så blev hennes liv snabbt bra igen. 
Vad som var bra med boken var att den gick lätt att läsa, då allt gick ganska snabbt och inga beskrivningar var för långa. Så även om handlingen hade vart lite tråkig i vanliga fall så blev boken ändå inte långtråkig, utan jag tycker faktiskt den var läsvärd. Om jag skulle ge den ett betyg skulle den få 7/10 i omdöme. Det var inte den bästa bok jag läst, men jag gillar gammaldags böcker som denna och som sagt så var den kul att läsa. 

Om jag kunde drömma - Bokredovisning

Jag har läst boken Om jag kunde drömma, av Stephenie Meyer. Boken ingår i Twilight-serien, som består av Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta och Så länge vi båda andas. Bokens huvudpersoner är Bella Swan, Edward Cullen och Jacob Black. Bella och Edward skrev jag om i min personbeskrivning, så jag rekommenderar att man läser om dem där istället. Jacob Black är femton/sexton år och bor vid reservatet i La Push, nära Forks - där Bella bor. Han har rödbrun hy, kolsvart hår och är mycket muskulös. I början var han ganska kort, men senare växer han så att han blir ca 2 meter. I filmerna har han ganska höga kindben, bred näsa och svarta/mörkbruna ögon. Jacob har från början långt hår, men senare klipper han av det. Bella och Jacob har känt varandra sedan de var små, men de har aldrig lärt känna varandra särskilt väl. När Bella är på stranden i La Push så möter hon Jacob tillsammans med hans vänner. Bella tycker att Jacob verkar trevlig och de blir snart vänner. I andra boken, när Edward har lämnat Bella så kommer Bella och Jacob varandra närmre, och snart blir Jacob kär i henne. Detta leder till att Edward och Jacob blir fiender senare. Bella vill egentligen inte välja någon av dem. Hon älskar Edward mest och det vet hon, men Jacob har gjort så mycket för henne och hon vill inte förlora honom som vän. Tillslut väljer hon i alla fall Edward, då de gifter sig. Trots att Jacob blir mycket upprörd och arg (inte minst för att Bella ska bli vampyr) så förlåter han henne och förblir hennes vän.
Något som är viktigt att veta om Jacob är att han är en varulv och förvandlas till varg när han blir tillräckligt arg. Som varg har Jacob rödbrun päls och liksom alla andra vargar är han mycket stor - större än en vanlig varg. Förövrigt är Jacob intresserad av bilar och fordon, och på fritiden brukar han montera ihop olika motorcyklar och liknande i hans garage. Jacob bor med sin pappa Billy, som sitter i rullstol.
Boken börjar med att Bella flyttar till sin pappa Charlie, i Forks. Egentligen ville Bella absolut inte flytta dit, men Bellas mammas nya pojkvän Phil är basebollspelare och reser därför mycket. Det gjorde Renee (Bellas  mamma) olycklig att vara ifrån honom så Bella flyttade för sin mammas skull.
Varken Bella eller hennes pappa är särskilt pratsam av sig, vilket gör att det blir lite stelt i början.
Charlie tycker att han lämnar Bella ensam för mycket, men det tycker Bella bara är bra. 
Något Bella fort upptäcker är att Charlie har mycket bristande matkunskaper, därför tar hon på sig ansvaret för att laga mat - något som både hon och hennes pappa är tacksamma över.
När Bella flyttar till Charlie får hon en bil som välkomstgåva (Hon hade tänkt att köpa en själv).
Hon blir mycket glad över det, då Charlie är stans polischef och hon helst vill slippa att åka till skolan i hans bil.
I den nya skolan - Forks High School - får Bella snart ett gäng vänner, bland annat pratsamma Jessica, hjälpsamma Mike & Eric (som båda blir kära i henne) och blyga Angela, som kommer bra överens med Bella. Väldigt många av killarna i skolan blir kära i Bella, något som leder till mycket svartsjuka och irritarion. Bella förstår inte alls hur de kan bli kära i henne - hon är ju bara en helt vanlig och tråkig tjej, som dessutom är extremt klumpig. Hon antar att det mest beror på att hon är ny och "spännande".
En dag i skolan, när hon sitter i matsalen med sina vänner, så får hon syn på familjen Cullen. (Förutom Carlisle och Esme). Hon lägger genast märke till hur omänskligt vackra de är. Rosalie med sitt långa, blonda hår och sin perfekta kropp, Alice med sina graciösa rörelser och söta ansikte, Jasper som är så lång och majestätisk, Emmett som trots sina stora muskler lyckas vara smidig, och så Edward. Edward, med sitt rufsiga hår, djupa ögon, oemotståndliga leende och perfekta "marmorhud".
Trots att de alla i princip är motsatserna till varandra, så har de vissa gemensamma drag; den bleka huden, de lila-blå ringarna under ögonen och den mörka ögonfärgen.
Bella frågar Jessica vilka de är och Jessica berättar lite kort om familjen. Hon råder också Bella att inte slösa någon tid på Edward (även om han ser bra ut), för han dejtar inte.
"Tydligen är ingen här bra nog åt honom" säger Jessica spydigt, och Bella förstår att Jesscia måste vara kär i honom.
Senare, på biologilektionen, blir Bella tvungen att sitta bredvid Edward. Till en början hatar Edward Bella. Han är arg på henne för att hennes blod luktar så otroligt gott och han är rädd att han ska tappa kontrollen och på så sätt göra sin familj och sig själv besviken. Han har ju kämpat i så många år för att kunna leva på djurblod - och Bella håller på att förstöra alltsammans. Bella tycker att Edward är mycket otrevlig och förstår inte hur han kan hata henne så mycket med en gång. Han sitter så långt bort från henne som möjligt och säger inget till henne. Sedan försöker han byta grupp - till vilken annan som helst och Bella kan inte tro sina öron. Han stannar även hemma från skolan och hon tänker att det måste bero på något annat än henne. Men det berodde på Bella - Edward "flydde" upp till några vänner i Alaska, som också lever på djurblod. Där stannade han i ca en vecka, och tänkte igenom alltsammans. Tillslut bestämde han sig för att Bella inte skulle få förstöra allt - han skulle kämpa emot. När han kom tillbaks till skolan igen hade han druckit extra mycket blod innan för att förbereda sig så gott han kunde. Han presenterade sig för Bella och försökte vara trevlig. Bella förstod ingenting - hade hon bara inbillat sig att han hatade henne?
Bella upptäckte snabbt hur bra Edward var på allting - hans handstil var perfekt, han hade bästa betyg i alla ämnen, och han kunde få vem som helst att göra som han sa tack vare hans oemotståndlighet.
Edward ställer massvis av frågor till Bella. Då Bella är den enda personen vars tankar han inte kan läsa så vill han få reda så mycket som möjligt om henne genom att ställa frågor istället.
En dag i skolan håller Bella på att bli överkörd. Innan det händer ser hon klart och tydligt att Edward står på andra sidan parkeringen, men när bilen kommer emot henne så lyckas Edward på något sätt ta sig dit på mindre än en sekund och sedan trycka emot bilen med en sådan kraft att den stannar (några decimeter från Bella) och sedan får en buckla som matchar hans kropp perfekt. Bella förstår inte hur det är möjligt och hon frågar därför ut Edward. Men Edward förnekar bara vad som hände, precis som han alltid brukar. Detta gör Bella väldigt frustrerad - varför kan han inte bara säga sanningen?
Efter att ha lagt märke till Edwards snabbhet, styrka, iskalla och stenhårda hud, ögon som skiftar färg, änglalika utseende och att han dessutom aldrig äter eller dricker, så bestämmer hon sig för att han omöjligt kan vara en människa - han måste vara något annat. Men vad? När Bella möter Jacob på stranden i La Push så märker hon att han vet något om Edward och hans familj, så hon flirtar med honom för att han ska svara på hennes frågor, vilket funkar. Han berättar om hans familjs gamla legender, att de ursprungligen kommer från vargarna, och så berättar han om "de kalla". Han menar att familjen Cullen tillhör de kalla och att det är därför de inte får vistas i reservatet (Där varulvarna bor). Bella undrar vad han menar med "de kalla" och Jacob svarar med ett ord; Vampyrer.
Jacob själv tror inte på någon av dessa historier (han har inte blivit en varulv ännu), men Bella gör det. Hon googlar på ordet "vampyr" och hittar tillslut en hyfsat trovärdig sida. Det mesta stämmer inte alls in på familjen Cullen, men snart upptäcker hon att vissa saker faktiskt gör det. Trots det känner hon sig dum som sitter och misstänker någon för att vara en vampyr, men samma natt drömmer hon en dröm om Edward, som får henne att tro ännu mer på att han är en vampyr.
 När Edward och Bella äter på en restaurang en kväll så erkänner Edward att han kan läsa tankar - alla utom Bellas.
"Är det något fel på mig?" undrar därför Bella.
"Jag berättar för dig att jag hör andras tankar och du undrar om det är fel på dig?" skrattar Edward.
Bella berättar att hon har en teori om vad han är för något, och Edward blir såklart nyfiken. Bella skäms lite och vill egentligen inte berätta det (dessutom tror hon att Edward kommer bli arg), men i bilen på vägen hem berättar hon det ändå. När hon säger att hon tror att Edward är en vampyr reagerar inte Edward något särskilt, men Bella kan se i hans ögon att han döljer något.
Tillslut erkänner Edward att han är en vampyr. Bella bryr sig egentligen inte, hon är inte rädd, bara fascinerad. Det däremot gör Edward mycket upprörd, han förstår inte hur hon inte kan vara rädd för honom.
När Bella vaknar nästa morgon undrar hon om hon bara drömt alltihopa, men hon inser att det hände på riktigt - hon minns att hon glömde sin jacka, och det hade hon också gjort.
"Tre saker var jag absolut övertygad om. Den första var att Edward var vampyr. Den andra var att det fanns en del av honom - och jag visste inte hur stark den delen kunde vara - som törstade efter mitt blod. Och den tredje var att jag var villkorslöst och ohjälpligt förälskad i honom" tänker Bella.
Ett tag senare ska Bella spela baseboll med Edward och hans familj. Då händer något; tre andra vampyrer kommer dit. Edwards syster Alice (som kan se in i framtiden) ser dem komma och alla slutar genast att spela. Edward ställer sig framför Bella och alla samlas i mitten av planen. Edward ber om ursäkt för att han utsatte Bella för en sådan fara och hatar sig själv för det.
Vampyrerna som kommer dit består av James, Victoria och Laurent. Bella lägger märke till deras ögon, som istället för att vara kolafärgade/gulbruna, är vinröda. Laurent är ganska trevlig, och egentligen kom de bara dit för att de villa vara med och spela, men James känner lukten av Bellas blod. Han morrar och Laurent frågar förvånat om de har med sig en människa.
"Hon är med oss" varnar Carlisle, samtidigt som Bella, Edward, Alice och Emmett springer mot bilen. Edward blir förkrossad, då han läste James tankar och insåg att James inte skulle ge upp - att spåra var hans stora intresse. Bella blir tvungen att såra sin far ordentligt för att han ska släppa iväg henne. Sedan flyr de. Familjen gör upp en plan; Bella åker till Phoenix med Alice och Jasper och bor på ett hotell tills de andra har hittat James och dödat honom. Tyvärr fungerar inte planen - James får tag på Bella. Han sparkar henne mot golvet, bryter hennes ben, och hinner precis bita henne i armen när familjen Cullen kommer rusande. Jasper och Emmett dödar James samtidigt som Bella ligger och vrider sig i smärtor. Hon är knappt vid medvetande och allt hon kan tänka på är den brinnande smärtan som sprider sig från armen ut mot resten av kroppen. Carlislie förklarar för Edward att det är James gift och att Edward måste suga ut det om han vill rädda henne (annars kommer hon bli en vampyr, vilket Edward absolut inte vill). Men hur ska Edward kunna sluta om han väl har känt smaken av hennes blod? Sekunderna går och Carlisle varnar för att hoppet snart är ute. Edward har inget val, han suger ut giftet. Han är helt säker på att han inte ska kunna sluta - hennes blod smakar bättre än vad han föreställt sig, till och med bättre än vad det luktar.
"Giftet är ute, du måste sluta nu!" säger Carlisle. Trots att det är så gott som omöjligt så lyckas Edward slita sig ifrån henne.
Sedan får Bella ligga på sjukhus i några dagar innan hon får tillbaka medvetandet.
"Jag lever på grund av dig" säger Bella till Edward.
"Nej, du ligger här på grund av mig" svarar han och säger att han borde lämna henne, ge henne ett normalt och tryggt liv. Men då får Bella panik och Edward lugnar ner henne genom att lova att stanna så länge hon vill ha honom där (Det löftet bryter han dock senare). 
Boken slutar med att det är skolbal, och trots Bellas bristande danskunskaper och extrema klumpighet så lurar Edward med henne. Först blir Bella arg, men sedan inser hon att det kanske blir helt okej ändå. Bella får nämligen stå på Edwards fötter (så att han dansar åt henne också) vilket gör det hela mycket lättare. Bella undrar varför Edward egentligen räddade henne - hon kunde ju ha varit en vampyr som honom nu.
"Du vet inte vad du ber om" säger han. Han undrar om det är vad hon drömmer om - att bli ett monster?
"Jag drömmer om att få vara med dig för alltid" svarar hon.


Boken utspelar sig någon gång på 2000-talet, vilket jag vet dels för att det nämns några gånger i boken och dels för att man märker det på miljön, kläderna, apparaterna, osv.
Samhället är ganska modernt, där finns allt som finns idag (T ex bilar och andra fordon). Samma sak gällande apparater och liknande - där finns både TV, datorer, mobiler, osv. Klädmodet är även det detsamma som idag, vilket man märker så fort det beskrivs vad någon har på sig.
Om man ser på filmerna som hör till så kan man förstå ännu bättre vilken tid det utspelar sig, för då ser man ju hela tiden hur saker och ting ser ut, osv.

Egentligen tycker jag inte att boken har något jättetydligt budskap, men jag skulle gissa på att budskapet är ungefär att kärleken övervinner allt. Trots att Edward egentligen är den allra största faran för Bella så skyddar han henne ständigt, och deras relation balanserar hela tiden på en tunn tråd mellan liv och död. Bella dör hellre än att lämna Edward, samma sak är det med Edward. Det märker man när Bella vet att hon snart kommer dö (även om hon överlever) för då ångrar hon ändå inte de beslut som förde henne dit - för de förde henne också till Edward.

En händelse i boken som jag tycker om är när Bella ska besöka Edwards familj för första gången.
"Tänk om de inte tycker om mig?" säger Bella oroligt.
"Så du är inte rädd för att vistas i ett hus fullt av vampyrer, utan du är rädd för att de inte ska tycka om dig?" svarar Edward och skrattar.
Jag tycker att det är ganska roligt, det är så typiskt Bella. Hon är oftast rädd för småsaker, som sprutor - men livsfarliga saker är hon knappt rädd för alls.
En annan händelse jag gillar är Bella håller på att dö och Edward måste suga ut giftet. Visst är det hemskt, men det är ändå så fint. Trots att det är omöjligt för honom att sluta, trots att hennes blod smakar så gott, så lyckas han slita sig ifrån henne. Det bevisar hur mycket hon betyder för honom.
Jag gillar också när Bella får se Edward i solljuset. Hans hud gnistrar som om tusentals kristaller var inbäddade i den, och att de befinner sig på en ljus äng i skogen gör det hela ännu vackrare. Sedan ligger de där på ängen och ser på varandra. Tillslut måste de gå hem igen, för att det börjar skymma ute.

Boken liknar inget annat jag läst (förutom de andra böckerna i Twilight-serien såklart), den är helt unik. Den påminner kanske en del om andra böcker som handlar om vampyrer och varulvar - men det är ändå något speciellt med just Twilight. Jag blir så uppslukad av böckerna - jag kan sitta och läsa dem i en hel dag utan att tröttna. Med andra ord gillar jag verkligen denna boken och jag rekommenderar den starkt till andra, den är värd att ge en chans. Det negativa med boken är kanske att den kan bli lite långtråkig i början, när det inte händer så mycket. Sen så tror jag inte att man kommer gilla boken särskilt mycket om man inte är intresserad av vampyrer eller inte gillar romantiska och spännande böcker. Den kan också vara ganska jobbig att ta sig igenom om man har svårt för att läsa - boken är relativt tjock (Men de andra böckerna i serien är ännu tjockare).
Gillar man Harry Potter så skulle jag rekommendera Twilight, för de påminner lite om varandra. Böckerna är ungefär lika tjocka, dock är Harry Potter kanske lite mer svårläst. Både Twilight och Harry Potter innehåller övernaturliga varelser, så det är ungefär samma typ av böcker.
Twilight-böckerna är antagligen lite mer verkliga och vardagliga än Harry Potter-böckerna.

Om jag kunde drömma är somsagt skriven av Stephenie Meyer, som föddes den 24 december 1973 i Hartford, Connecticut. Hon växte upp i Phoenix, Arizona, som det näst äldsta barnet av sex stycken.
Stephenie studerade på Brigham Young University och år 1994 gifte hon sig med sin man Christian, som hon hade träffat i Arizona.
Hon fick idén till Twilight av en dröm och bestämde sig för att skriva en bok av det. Hon bearbetade och utvecklade idén och fick sedan ett kontrakt med bokförlaget Little, Brown and Company.
Det tog inte lång tid innan Twilight blev en stor succé och i början av augusti år 2006 kom uppföljaren New Moon/När jag hör din röst. Eclipse/Ljudet av ditt hjärta kom år 2007 och Breaking Dawn kom ett år efter det.
Stephenie har påbörjat en till bok - Midnight Sun - som motsvarar Twilight, men ur Edwards perspektiv. Det är dock inte helt bestämt om denna bok ska släppas ut eller inte. 
Stephenie Meyer var den bäst säljande författaren (med över 29 miljoner böcker sålda) år 2008. Hon blev också utnämnd till "Årets författare" i USA samma år.

Bilder:

Bokens framsida                                                         Stephenie Meyer

Edward Cullen och Isabella Swan

Jag har nu läst ut boken Coraline och har börjat läsa första Twilight-boken, Om jag kunde drömma.
Jag hade tänkt beskriva Edward Cullen och Isabella Swan. Först Edward;

Historia
Edward föddes den 20 juni år 1901 i Chicago. När spanska sjukan spreds år 1918 blev både Edward och hans familj (hans mor hette Elizabeth och hans far hette också Edward) smittade. När Elizabeth förstod att Edward skulle dö så bad hon deras doktor (Carlisle Cullen) att göra allt han kunde för att rädda honom. Carlisle (som var vampyr) bet då Edward och förvandlade honom till vampyr.
Sedan dess har Edward betraktat Carlisle som sin far - och de låtsas senare att Edward är Carlisles adoptivson.


Edward och Bella
Ca 100 år senare, i en liten stad vid namn Forks, träffar Edward Bella.
Edward har otroligt svårt att motstå lusten till Bellas blod, då han aldrig har mött någon med så väldoftande blod. Han får anstränga sig för att inte tappa kontrollen.
Trots det så blir Edward och Bella kära i varandra - och i fjärde boken så gifter dem sig och får ett barn.
Edward gör allt för att skydda Bella från alla de faror hon utsätts för. I andra boken blir hon nästan dödad av en vampyr vid namn James och i fjärde boken håller hon på att dö i samband med att hon ska föda deras barn, Renesmee.
I andra boken lämnar Edward Bella för att ge henne ett bra och normalt liv, utan faror.
När Edward sedan tror att Bella är död så tänker han ta livet av sig, men i sista sekund räddar Bella Edward och de återförenas igen.

Utseende och personlighet
Bella tycker att Edward är totalt oemotståndlig. Hon beskriver honom som vackrare än en ängel.
Edward är lång (ca 1.80), han har rufsigt och bronsfärgat hår (dock är det mer brunaktigt i filmerna) och han har djupa hypnotiserande ögon som skiftar färg efter hans törst.
Han har en rak näsa och tydliga käkben och hans hy är blek och slät liksom alla vampyrers.
Edward är väldigt osjälvisk och en aning överbeskyddande. Han har ett intresse av att spela piano, vilket han är mycket bra på också.

Familj
Edward bor tillsammans med sina "föräldrar", Carlisle och Esme. Han har även fyra stycken vampyrsyskon, vid namn Jasper, Emmett, Alice och Rosalie.
Familjen låtsas att Edward, Alice och Emmett är biologiska syskon medan Rosalie och Jasper är tvillingar. Det gör de på grund av att Rosalie och Emmett är gifta, liksom Alice och Jasper. (Samt Esme och Carlisle)
På grund av det har Edward länge vart det femte hjulet i familjen, men när han sedan gifter sig med Bella så blir han inte ensam längre.
Familjen Cullen utökas när Renesmee kommer till och Bellas vän Jacob gifter sig med henne.

Beskrivning av Bella (och hennes relation till Edward)
Isabella Marie Swan (senare Cullen) är huvudpersonen i Twilight och böckerna är därför skrivna ur hennes perspektiv. Bella har mörkbrunt hår, stora mörka ögon, ett hjärtformat ansikte och blek hy.
Hon är kort (ca 160 cm) och har alltid vart ganska smal, men inte alls muskulös. Istället är hon extremt klumpig och lyckas alltid skada både sig själv och andra på idrottslektionerna. Hon drar ständigt otur till sig, vilket leder till att hon ofta hamnar i fara. Vad som betyder mest för Bella är de hon älskar - hennes familj, vänner och såklart Edward. Hon föddes i Phoenix, där hon bodde med sin mamma Renee och sin bonuspappa Phil tills hon fyllde 17 år. Bellas mamma ser ut ungefär som Bella, men hon har skrattrynkor och kortare/ljusare hår än Bella. Hon är tankspridd och livlig, men Bella älskar henne. Bellas pappa Charlie bor i en liten stad vid namn Forks, dit Bella flyttar när hon är 17. Han är stans polischef och han är precis som Bella klumpig. Renee och Charlie gifte sig när de var unga, men skilde sig sedan. Efter det brukade Bella hälsa på sin pappa varje sommar, men hon har aldrig gillat Forks så när hon var 14 sa hon slutligen ifrån. Egentligen ville Bella absolut inte flytta till sin pappa, men Phil är basebollspelare och reser därför mycket. Det gjorde Renee olycklig att vara ifrån honom så Bella flyttade för sin mammas skull. När Bella först kommer till Forks är hon mycket olycklig och tycker att allt där är dåligt. Hon börjar i en ny skola, där flera av killarna bli kära i henne, vilket hon dock mest tycker är jobbigt. Hon blir vän med några personer som heter Jessica, Angela, Mike och Eric. När de sitter i matsalen och äter får hon syn på Edward och hans syskon och lägger genast märke till hur omänskligt vackra de är. Senare, på biologilektionen, blir hon tvungen att sitta bredvid Edward. Till en början hatar Edward Bella. Han är arg på henne för att hennes blod luktar så otroligt gott och han är rädd att han ska tappa kontrollen och på så sätt göra sin familj och sig själv besviken. Han har ju kämpat i så många år för att kunna leva på djurblod - och Bella håller på att förstöra alltsammans. Bella tycker att Edward är mycket otrevlig och förstår inte hur han kan hata henne så mycket med en gång. Han sitter så långt bort från henne som möjligt och säger inget till henne. Sedan försöker han byta grupp - till vilken annan som helst och Bella kan inte tro sina öron. Han stannar även hemma från skolan och Bella tänker att det måste bero på något annat än henne.
När Edward kommer tillbaks till skolan efter ca en vecka så bestämmer han sig för att vara trevlig mot Bella och han presenterar sig. Så småningom blir de vänner, men Bella kan inte sluta tänka på alla de frågor hon har om honom - varför skiftar hans ögon färg och hur kunde han lyckas rädda henne från att bli överkörd? Han stod ju på andra sidan parkeringen, men trots det tog han sig till henne på mindre än en sekund och lyckades sedan hålla emot bilen så hårt att den stannade.
Så småningom lyckas Bella lista ut vad Edward och hans familj är för något, men hon blir inte alls rädd. Istället blir hon fascinerad och vid det här laget har hon insett hur kär hon är i Edward. Edward är också fascinerad av Bella, han undrar hur det kommer sig att han inte kan läsa hennes tankar.
Edward och Bella blir ihop, vilket Edwards syster Rosalie är mycket emot i början. Hon tycker att det är en onödig risk. Bella vill hemskt gärna bli en vampyr, något som Edward är starkt emot. Han vill inte ta Bellas själ ifrån henne (Edward tror att vampyrer inte har någon själ) och han älskar henne som hon är. Tillslut gör de en överenskommelse; Bella får bli vampyr om hon gifter sig med Edward. Bella vill inte gärna gifta sig, hon gillar inte alls tanken på att bli man och hustru, även om hon älskar Edward. Men Bella går med på det i alla fall och så gifter de sig. På bröllopsresan blir Bella med barn, något som gör alla mycket oroliga och förvånade. Det enda de vet om vampyrbarn är att de biter sig ur mammans mage och att Bella definitivt inte kommer överleva det. Men barnet blir ingen vampyr - hon blir en halvvampyr. Bella dör när hon fött Renesmee, men i sista sekund förvandlar Edward henne till vampyr.
Edward och Bella är varandras själsfränder och skulle offra livet för varandra. Deras band blir hela tiden starkare och starkare och till sist kan inget skilja dem åt. 

En bild på familjen Cullen, med Rosalie och Emmett till vänster, Edward och Bella i mitten, Jasper och Alice till höger 

och Carlisle och Esme högst upp

Coraline

Just nu läser jag boken Coraline, av Neil Gaiman.
Jag tycker att boken har en ganska obehaglig framsida, men den verkar så intressant så jag har bestämt mig för att läsa den ändå.
Jag har läst till kapitel 4 och hittills är den bra. Vad jag gillar är att man blir väldigt uppslukad av boken, man vill inte sluta läsa.
Boken är inte särskilt tjock och texten är enkel att förstå - i vanliga fall brukar jag läsa lite mer svårlästa böcker.